Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
"helsa nu hem till Sverige att Ni talat med Drottningens bror."
Donau och Pesth.
Du vet kanske att de svenska damerna ha en utställning i
Wien och att for densamma är antagen en viss föreståndarinna.
Nå väl! efter två månaders väntan och två veckors tjenstgöring
erbjudes deuna föreståndarinna en lustresa till — Pesth i det mest
förtjusande sällskap. Tillbudet var lockande, men resan skulle
upptaga trenne dagar, hur skulle det gå med utställningen? Tack
vare en oförliknelig kommissarie och ett anskatfadt biträde blef
dock resan möjliggjord och föreståndarinnan öfverlycklig.
Bort ånyo! Bort från utställning och besökande, från hästar
och vagnar, kuskar och drängar, från "Staub und Russ" — tre
dagar i frihet utan bunden sysselsättning! Vi skulle drifva ned
för floden — vi skulle se den herrliga Donau — och snart voro
vi också der.
Sällskapet bestod af en herre, som ej kan lefva utan sin fru,
och denna fru, som har den svagheten att icke heller kunna lefva
utan sin man; dertill Bædecker. en tystlåten men upplysande
reskamrat, tvänne små handkappsäckar, en schalrulle, tre
paraplyer och — undertecknad. Litet men utvaldt bör ju alltid ett
sällskap vara; icke många, som prata på en gång; bäst att hvar
och en sysslar med sina egna tankar. Så tyckte både kappsäckarne
och paraplyen, och schalrullen sade aldrig ett ord. Herrn och
frun låtsade göra en bröllopstrip, jag öfverlemnades åt mig sjelf,
och — sämre sällskap kan man ha!
Dagen var mild och behaglig; en slöja hängde öfver solen,
mildrade sommardagens hetta och lade en svag skugga öfver den
sköna floden. "Hvad fick du i ögonen, du håller ju för handen?"
frågade herrn. "Ett damkorn — ingenting" — och så hörde han
på sin fru igen, men jag kände hur tår efter tår föll under den
skyddande handen — tårar af glädje. Jag var ju fri igen, fri
från pligter, från omsorger, från pladder på olika språk! Jag
kunde låta bli att tänka alls om det behagade mig; dagen var
lång — tretton timmars sjöresa låg framför mig. Jag sträckte
ut mig på en hvilstol vid relingen, ansåg mig ligga i gräset,
öppnade eller tillslöt ögonen efter behag och glömde snart hela
verlden.
Donau vidgade sig till en bred, majestätisk flod,
drifvande i häftigt lopp ångbåtar och qvarnar, och svalkande men-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
