Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
25. Hednaqvinnan och den kristna qvinnan.
(Inledningsord till redogörelsen för högre elementarskolan för flickor i Upsala.)
»Hvilka qvinnor hafva dock de kristna*), utropade en gång
den romerske vältalaren Libanius, en bland hedendomens
snillrikaste förkämpar, kristeudomens fiende och föraktare. Och dötta
sköna vittnesbörd står ej enstaka eller tillhör antiken allena: från
alla delar af kristenheten och hvarje skede af dess historia möter
oss en mångfald af liknande utsagor. Det torde ej vara alldeles
ur vägen att inleda ett flickskolprogram med några antydningar
om denna den kristna qvinnans storhet. Att tänka stort om sin
uppgift hindrar icke att tänka ringa om sig sjelf; och alltid måste
det för ett ungt qvinligt sinne innebära en kraftig maning till
tacksam glädje och energisk verksamhet, att erinras om den höga
bestämmelse kristendomen åt qvinnan häfdar.
Icke sällan hafva bemödanden blifvit gjorda att ådagalägga
den kristliga åskådningens företräde öfver hufvud framför den
hedniska genom framdragande af det förfall, som vid den
tidpunkt, då Kristi lära först började predikas, inom alla lifvets
områden var herrskande, för att sedan inom denna mörka ram af
laster och elände innefatta en tafla öfver kristendomens mest
glänsande verkningar. Men detta kan ingalunda anses såsom ett sant
historiskt förfaringssätt. Hur lätt vore det nämligen icke att i
motsatt riktning förherrliga de gamles i många partiela afseenden
storartade lifsåskådning förmedelst framställande af det sedliga och
religiösa mörker, hvarpå exempel äfven i senare tider tyvärr
ingalunda saknas. Ty skuggor finnas, såväl som dagrar, på båda
sidorna; och skall en upplysande jemförelse komma till stånd,
måste det bästa från hvardera sidan framhållas och mot
hvartannat vägas.
Visserligen tillhöra många, ja kanske flertalet af de ur
hedna-verlden hemtade qviunokarakterer, hvilka äro egnade att ingifva
vördnad och kärlek, mer diktens än verklighetens område; må
man dock besinna, att skalden aldrig förmått teckna dessa liffulla
gestalter, om de icke egt någon reel motsvarighet, låt vara, att
denna blifvit rätt mycket idealiserad. Och hvem vill väl förneka
det ädla behag, som ligger utbredt öfver den grekiska ocli romerska
qvinnan, sådan hon står inför oss i antikens mästerverk; hvem
Tidskrift för Hemmet. lS.de årg. 4:de häftet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
