Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
bindande ånyo till ett organiskt helt, i det att de förut nämnda
skilnaderna upphörde att vara absoluta och återfördes till relativ
dignitet. Dermed gafs uppslaget till helandet af alla de skador,
hvilka menniskornas sjelfviskhet och synd slagit. Ty
kristendomen, hvilken på allvar gjort gällande mensklighetens sanna idé,
har ock i och med detsamma lagt grundvalen till återställelse af
den harmoni, som enligt Guds afsigt bör råda inom samtliga
lifvets mångskiftande förhållanden. Onekligen är det i första hand
hjertats allt öfvervinnande tro, som den gudomliga sanningen
åsyftar att kalla till lif; men denna nya skapelse i det inre inäste
dock, för så vidt den verkligen kommit till stånd, nödvändigt
efter hand gifva sig uttryck äfven i det yttre. Derför kunna vi
påstå, att Kristus frigjort den tillförene hårdt fjettrade qvinnan
icke blott i den bemärkelsen, att den andliga och himmelska
arfvedelen blifvit för henne, såväl som åt mannen, till fullo
upplåten, utan ock så, att hon genom den gemensamme Herren blifvit
återinsatt i sina ursprungliga rättigheter på jorden såsom friboren
menniska; om än den väg, som blifvit genom evangelium för
qvinnans allt fullständigare frigörelse banad, ojäfaktigt städse går
inifrån utåt. Ty icke var det den utvärtes samfundsordningen,
hvilken kristendomen närmast afsåg att förändra och omgestalta;
utan i den mån, som sinnelaget hos menniskorna blefve nytt,
skulle förnyelsen sträcka sig äfven till det sociala och borgerliga
området, det senare alltså utveckla sig såsom en naturlig frukt
ur det förra.
Det kunde ej annorlunda vara, än att det kärlekens ord,
hvari kristendomens verldsomskapande makt innebodde, skulle på
ett framstående sätt tilltala qvinnans af naturen ömmare sinne.
Allraförst se vi kring frälsaren sjelf sluta sig en krets af fromma
qvinnor, hvilka af hans milda väsen dragits till honom och i hans
umgänge funno uppfyllelsen af allt det, som i den hoppfulla
aningens rikedom inom dem slumrade. Här var den sol, vid
hvars ljus och värme det qvinliga väsendet kunde nå sin fulla
blomstring. Jag vill icke särskildt tala om henne, den välsignade
bland qvinnor, tjenarinnan med de konungsliga gåfvorna, den stilla,
inåtvända, ödmjuka, djupsinniga, med lifvets fröjd och smärta
såsom ingen aunan förtrogna Herrens moder. Vi hafva ju i den
evangeliska historien, till qvinnokönets ovanskliga ära, bevarade
namnen på många lärjunginnor, hvilka med större trohet och
hängifvenhet, än sjelfve apostlarne, följde Jesus under hans
vandringar, betjenade honom med sin egendom, och bevisade honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
