- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Femtonde årgången. 1873 /
173

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

173

de mest sjelfuppoffrande personliga kärleksprof, ledsagade honom
till förbannelsens berg, stodo invid hans kors och ännu efter döden
egnade hans lekamen tacksamhetens vårdande gärd. Och huru
många bevis på sann qvinlighet lemna oss ej den kristna
historiens tideböcker allt ifrån martyrernas dagar intill vår egen tid!
Och huru försvinnande måste dock ej deras antal vara, om hvilka
häfden har att något förtälja, mot den stora skaran af dem,
hvilkas lefnad flutit hän i obemärkt stillhet, hvilkas namn endast
Gud känner, men hvilkas lifsgerning dock varit af genomgripande
betydelse för den sanna humanitetens heliga sak. Den gamla
tidens skriftställare äro ense om att tilldela »de kristnes qvinnor»
en högst betydlig andel i utgången af den verldskamp, som under
vår tros tre första århundraden fördes mellan hedniskt mörker
och kristlig upplysning. Utan allt buller och derför med desto
större framgång följde de Petri förmaning att med sin
umgängelse utan ord genom kyskhet, flärdfrihet och saktmodighet, dessa
gyldene, kostliga prydnader, vinna männen; och de hedniske
talarne hafva, ined sin klagan öfver de kristna qvinnornas mäktiga
inverkan på sina män till ståndaktighet och sjelfförsakelse, rest
åt dem den varaktigaste ärestod. Under medeltiden se vi ock
qvinnan alltjemt utöfva en förmildrande inflytelse på de råa
sederna; och ännu i senaste tider har t. ex. en Elisabet Fry
(† 1845) visat, hvad en svag qvinna förmår att äfven under våra
moderna förhållanden göra till sina medmenniskors upprättelse
och lycka, derest hon lifvas af Kristi anda.

Att Herren får med sin ande lefva och verka i hjertat, är
för hvar och en menniska det första och förnämsta vilkoret, för
att hennes lif och verksamhet skola blifva till rätt välsignelse.
Allt måste derför vid uppfostran utgå från och syfta till denna
medelpunkt. Men nekas kan likväl icke, att, såsom försvaret af
en borg är beroende icke blott af hufvudfästets fasthet och
be-styckning, utan tillika af förskansningarnes tidsenlighet, duglighet
och styrka, så behöfver ock qvinnan, lika väl som mannen, om
än på något olika sätt, jemte det hon i främsta rummet bör
uppfostras till en sant kristlig karakter, derjemte en efter hvarje
särskild tids kraf lämpad skicklighet och insigt i åtskilliga andra
stycken, hvilka icke få aktas oväsentliga derför, att de ej utgöra
det ena, stora, oföränderligt nödvändiga sjelft. Må blott aldrig
förgätas den utomordentliga vigten af att allt öfrigt underordnas
under och ställes i lefvande förbindelse med detta; ty dessförutan
kan en i formelt hänseende ganska utmärkt och omfattande bild-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:20:50 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1873/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free