Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
vi äro. Låtom oss sålunda utan dröjsmål sätta upp vårt andliga
slägtregister, och uppspåra vår familjs spridda medlemmar inom
den gamla och den nya, den inhemska och utländska litteraturen.
De författare, som tala till vårt hjerta, de äro våra andlige fäder
och bröder, och blott i kretsen af sina själafränder vinner man
styrka och glädje, då deremot ensamheten är sorglig och
försvagande. Lycklig den, som med sin andliga varelses kött och blod,
om vi så få uttrycka oss, har med sig införlifvat utmärkta
författares andliga beståndsdelar; lycklig den som i litteraturens
omätliga rike har en egen liten vrå, den han brukat, gen om gräf t,
undersökt i alla riktningar, och som han känner bättre än någon
annan! Han är i sanning konung inom sitt lilla rike! "In die
Beschreukung zeigt sich erst der Meister", säger Göthe, och detta
betyder för vår läsning att denna måste inskränkas inom en viss
periferi, som vi uppdraga kring vårt arbete. Vi kunna så
småningom inskränka eller utvidga denna, efter vår förmåga och våra
krafter, vår utveckling och våra framsteg; vi kunna måhända
genomlöpa olika cirklar, men intet studium, ingen läsning kunna
göras med framgång och nytta om de ej utgöra radier, som
sammanlöpa i en bestämd medelpunkt. Då man med beundran i
vissa personers samtal eller böcker finner en mångfald af vetande,
kan man vara viss att detta vetande, såvida det är grundligt,
icke blifvit förvärfvadt genom en nyckfull, omvexlande läsning,
som flugit från ett ämne till ett annat, utan ordning och mål.
Redan vid början af denna uppsats skiljde vi mellan
för-värfvandet af specialkunskaper och sinnets allmänna bildning.
Hittills har jag blott behandlat läsningen, som medel för det
förra, låtom oss nu betrakta den äfven ur den senare synpunkten.
Då vill jag till en början genast återkalla och taga till nåd igen
de populära afhandlingar, tidskriftsuppsatser och "nya böcker"
dem jag nyss bannlyste under förutsättning att de lockade
menniskor till den falska föreställningen att man genom dem är i
stånd att inhemta grundliga kunskaper. Den mest omvexlande
läsning är god, om man dermed endast åsyftar att utvidga sin
andliga synkrets. Detta slags läsning förhåller sig gent emot
den andra, som ett snillrikt samtal till en föreläsningskurs; hvilken
långsamt och säkert i sinnet nedlägger en följd af idéer, att der
småningom mogna, hvaremot samtalet huller om buller inkastar
i ens hufvud en mängd redan färdiga eller snart mognande tankar,
och sålunda mera eggande inverkar på vår egen tankeförmåga.
Förståndets allmänna utveckling kan på visst sätt befordras af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
