Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
snart sagdt hvad som helst; den läsandes eget inre arbete är
dervidlag hufvudsak, ty blott det drager man nytta af, som
kommer en att tänka, men detta kan åstadkommas af den minsta
sak likasom af den största. Jag vill dock påminna de läsande
som jag sålunda uppmanar att, lika bin, suga honung ur alla
blomkalkar, om att dessa små, kloka djur likväl hysa förkärlek
för vissa och undvika andra blommor, dem de veta ge lite eller
ingen honung.
De böcker vi främst läsa för att vinna denna sinnets
allmänna bildning, äro skönlitteraturens alster, emedan dessa ej
ensamt angå en eller annan vetenskap, ett eller annat yrke, utan
menniskorna i allmänhet. Som dessa slags arbeten, poesi,
romaner etc. äro otaliga, är det dubbelt nödvändigt att med biets
instinkt välja eller förkasta det obetydliga och dåliga.. Den, som
läser för att lära, måste läsa allt, som står i nödvändigt
sammanhang med den kunskap man vill förvärfva, men för den, som
af sin läsning blott väntar ett allmänt intryck, eller en yttre
impuls är allt sådant, som hvarken kan röra eller egga till intet
nyttigt. Hvarje poem, som ej väcker vår känsla, hvarje
afhandling, som ej kommer oss att tänka, hvarje roman, som ej fängslar
inbillningen, är onyttig och den tid man derpå använder förspilld.
Vi äro stundom alltför artiga mot hrr författare. Den
godtrogenhet, med hvilken vi läsa vissa böcker är alltför naiv; vi tillåta
en ledsam herre att trötta oss med sitt sällskap under flera
timmar, endast derför att han är tryckt och bunden i kalfskinn;
och då botgöringen är slut känna vi inom oss ett godt samvetes
tillfredsställelse öfver en uppfylld pligt! Låtom oss vara mindre
beskedliga och fördragsamma, mera nogräknade och fordrande;
lemnom ej åt den förste, bäste, med flat medgörlighet inträde till
vår själ. Det är mycket bättre att vara ensam, än att sällskapa
med vissa personer, och har läsningen ett bestämdt företräde
framför samtalet, så består det visserligen deri att, då man i
sällskapslifvet ofta är tvungen att hålla till godo med
dumhuf-vudena, kan ingen ett ögonblick binda oss vid en ledsam
författare.
Man vare likväl ej för hastig i sitt affärdande, ty få böcker
äro så fattiga att ej något godt ur dem kan hemtas, liksom få
äro så utmärkta att hvarje rad i dera är en rikedom. Flertalet
förete en blandning af godt och dåligt. Mången stannar alltför
länge vid sophögen i hopp att kunna hitta de korn, som dock
möjligen der ligga förborgade. Detta hönsarbete är hvarken lätt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
