Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
med eftertanke och noggrann pröfning, i afsigt att framdraga
våra egna tankar i ljuset, och att befästa våra samveten i det
sanna. Författare finnas, dem man aldrig bör hafva läst, utan
ständigt låsa; dessa äro litteraturens patriarker, de höge, helige
fäderna, källorna ur hvilka den menskliga odlingen upprinner.
Man har t. ex. aldrig läst David eller Paulus, Homer eller
Plato, Tegnér eller Geijer, Shakespeare eller Göthe, emedan man
ständigt måste läsa dem om och om igen.
Slutligen vill jag nämna några ord om valet af böcker.
Man måste om möjligt gifva de gamle en god och säker plats
såsom hörnstenar i vetandets byggnad; först och främst emedan
de äro gamle, d. v. s. våra förfäder och lärare, mensklighetens
ungdom och blomma, vidare emedan de egt en naiv, enkel smak,
som går oss till hjertat, men som blott finnes i deras skrifter,
och slutligen: emedan de sagt tusen saker, som vi i vår okunniga
fåfänga inbilla oss hafva uppfunnit, men de redan med det första
intryckets omedelbara natursanning och uppriktighet uttalat långt
bät-.re än vi. Man måste vidare läsa främmande författare, ej
blott de stora universalsnillena bland dessa, utan äfven de små
dummerjönsarne, som ej hafva någon annan synkrets än sin bys
och sin kyrkas; detta bringar blodet i omlopp på ett alldeles
märkvärdigt sätt. Vi måste stundom andligen utvandra och hos
andra folk söka anledningar att förarga oss, tills vi finna det
helt naturligt, som hemmavid så mycket retade oss, och tills vi
begripa att vår lilla vrå ej är tingens centrum eller måttstock.
Vår tid, som mera är vänd mot det förflutna än mot
fram-tidfn, som är sjuklig och tviflande gynnar utvecklingen af en
särskild slags pest inom litteraturen: det är böckerna öfver böcker,
eller — för att ge den sitt rätta namn — kritiken. Denna liknar
ofti, de parasiter, som så omsnärja de stora träden, att dessa
nära nog qväfvas; kritiken klänger sig fast vid författarne,
omslingrar dem med sina mångfaldiga klangen, och slutar ofta med
att helt och hållet förqväfva eller förkrympa dem. Bort med
det.a skräp från litteraturens förgårdar! låtom oss sjelfve ingå i
det allraheligaste och sjelfve stiga upp till källorna; ej ens den
utnärktaste kritiker bör få spara oss resan dit, om han ock
bjuier oss deras rena och oförfalskade vatten i den utsöktaste
gylene bägare.
Då man ännu någon gång råkar hederligt folk, som läser
klafsikerne utan att bekymra sig om deras kommentatorer,
biografer, kritici, med ett ord hela skaran af besvärliga och små-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
