- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Femtonde årgången. 1873 /
206

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

206

guldsakerna från Ural, eller malakiterna, och framför allt Dudleys
trousseau. Du har kanske hört, att det i England finnes en
dutchess Dudley, ung och fager. Hon har exponerat de af sina
smycken, som hon ej har till dagligt bruk. Det är sex garnityr,
fattade af engelsmannen Hancock: krona, halsband, armband,
medaljong i följande stenar: diamanter och äkta perlor, diamanter
och smaragder, diamanter och rubiner, diamanter och turkoser,
diamanter och koraller, diamanter och ametyster Jag kan ej
låta bli att se på detta förtjusande lullull hvarje dag.

Fransmännen, som alltid äro praktiska, ha eftergjorda stenar
i alla färger och bredvid hvarje står namnet. Schweizarne ha gjort
något ännu bättre. De ha nemligen exponerat smycken från alla
tider och alla folk, med olika smakriktning, och sammanställt detta
med nutidens prydnader, så att inan i ett ögonkast får ett
åskådligt begrepp om alla nationers sätt att pryda sig. På små
metallplåtar stå angifna till hvilken tid och hvilket folk ett smycke
hör. Du vet ju, att jag är läraktig; den tid jag måste använda
på pligtsaker föreföll bra lång och imellanåt sneglade jag allt
från dem till juvelerna; nu, då ingen pligt tvingar mig, mättar
jag mig med att beskåda dem, och sedan är jag så bländad, att
sjelfva skolbänkarne — om jag hittar dit — bryta sig i prismans
alla färger.

Olika sätt att se Utställningen.

De flesta menniskor, som komma till en verldsutställning
anse sig böra, sotn man expressivt, men ej vackert säger: gapa
öfeer allt. De köpa sig en karta, och gå efter zoner, titta in i alla
hål och vrår, och när de äro uttröttade och på 8 à 10 dagar
gjort undan utställningen, fara de hem till sitt land igen och säga
med stolthet: jag har sett allt! Så är icke mitt sätt. Jag har
aldrig ännu köpt en karta; — har jag en ledig stund så irrar
jag omkring i den riktning som slumpen anvisar; ibland, kanske
oftast, ser jag på folkmassan — denna blandade, ovanliga mängd
från alla verldens delar, hvar och en talande en tunga, som man
ej förstår. Hit borde den komma, som tycker sig veta något,
för att se och höra, huru litet han vet. Ryssen, polacken,
zechen, ungraren, serviern, rumäniern, turken, alla samlas de hit
och hvad veta vi om dem? Med alla dessa kan man ju ej
använda europeiska språk. I allmänhet tala de dock jemte
modersmålet, något af de tre hufvudspråken: franska, tyska eller engelska.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:20:50 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1873/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free