Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
skolan är väl formfulländning, isynnerhet den menskliga kroppens
framträdande i mjukhet, finhet och behag. "Den som kan måla
menniskokroppen, kan måla allt annat", säger den franske
konstnären. De ega en stor förmåga i kompositionen. Tanken är
lika djup, som utförandet är sannt. Deras naturtrohet är ibland
rent af förfärande; det fordras starka nerver för att fördjupa
sig i deras taflor och en viss själens kyskhet för att beslöja
det som konstnären, tor att härma naturen, låtit för ohöljdt
framträda. Afskräckes man ej genast, stannar man länge qvar.
Vid mitt första inträde i franska afdelningen föll mitt öga
på ett inansporträtt, förträffligt måladt, ett porträtt som föreföll
inig som en gammal bekant. Jag ransakade mina minnen —
på expositionen i Paris kunde det ej varit, ty då hade det ej
fått vara med här — katalog hade jag ej — jag slog det ur
hågen, men fick i detsamma ögonen på en gammal fru med hvita
lockar och svart slöja, med klädningen så mycket öppen att ett
perlband på halsen syntes. Jag blef genast förtjust i gamla frun,
en fin, ädel fransyska, d. v. s. det älskligaste i verlden. Hur mycket
ligger det ej i ett gammalt vackert utseende? Genom skrynklorna
läser jag alla utkämpade strider — i det skälmska nötbruna
ögat det mod, den älsklighet, som öfvervunnit dem. Madame
blef min älskling — jag skaffar mig en katalog och läser deri
namnet Jaquemart, en utmärkt konstnärinna från Paris.
Porträttet, som först slagit an på mig, var Duruys, den fordne franske
kultusministerns och jag såg det i Paris salong 1869. Så kände
jag dock igen min vän. Jaquemart har elfva porträtt här, och
har fått konstnärsmedaljen. Flere franska konstnärinnor ha målat
förträffliga porträtt, en genre som jag tror särdeles passande för
qvinliga konstnärer. På glas och porslin måla qvinnorna
förtjusande efterbildningar af större taflor. Det tyckes som om den
qvinliga konsten hittills skulle vara blott efterbildande, och en
konstnär som följde mig, sade, att han aldrig sett något
sjelfständigt konstverk af en qvinna. Skall det så förblifva? Månne ej
den manliga konstnären också först började som efterbildande?
Och är det ej vida bättre att begåfvade och snillrika qvinnor
efterbildade på ett förträffligt sätt, tills dess de blifva i stånd
af mera sjelfständiga kompositioner? Miniatyrmålningarue af
fruntimmer äro äfven förträffligt utförda. Den franska
konstafdelnin-gen upptar ett par tusen nummer och jag tror att man skail få
leta om man bland dessa upptäcker tio, som ej äro berättigade
att vara der. Frankrike är ännu verldens första folk genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
