Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
Efter en sista ytterligt svår klättring utträdde vi slutligen
på en vacker ängsdäld, som sträckte sig i breda, mjuka böjningar
mellan grönskande kullar, öfver hvilka fjellets utanverk höjde sig
i skarpa och djerfva konturer. Vi befunno oss i hjertat af berget,
i dessa hemlighetsfulla nejder der man skulle tro sig vara i det
ljufvaste Arkadien, 0111 ej här och der en förhuggning i fjellmuren
blottade isspetsarne från en glacier till höger, eller en gapande
afgrund till venster.
"Här äro vi inne i "vecket", (le pli), sade Miquelet, och
kunna nu lugnt spraka. Ni befinner er här hos mig. Denna
fjelldal tillhör mig ensam. Den är ej bred, men temligen lång,
jordmånen är god och gräset det mjellaste ni kan tänka er. Och
se hit! der nere kan ni skönja min stuga och min boskapshjord.
Der bo vi en del af året, men flytta mot vintern ned i dalen."
"Du säger vi, du har således familj?"
"Jag är icke gift, men jag har mina två yngre systrar hos
mig. Jag är ännu ej på tillräckligt grön qvist, för att kunna
bestå mig hustru och barn så länge mina systrar äro oförsörjda.
Så’nt der kommer nog med tiden ser ni; det brådskar ingen hast,
och vi ha det här riktigt trefligt. Jag skall straxt visa er mina
töser; ni, som sett dem så eländiga, skall nu icke kunna känna
igen dem. locke’ der förändrar sig, det med, förstår ni. Men
se nu bara på mina kor, och säg om de icke äro rara."
"Utan tvifvel. De vittna godt för ditt bete. Men att döma
efter vår vandring måtte det icke vara lätt att föra dem ned
härifrån."
"Det är tvärtom obegripligt lätt. På andra sidan om mitt
lilla hemman har jag banat en god väg. Den vi gingo var den
värsta, men ni hade eljest fått göra en alltför lång omväg."
"Jag gick hvart det föll sig, men du hade väl ett mål för
din färd?"
"Ja väl, och det skulle varit mig en glädje att offra det
för er. Men mitt ärende till Lesponne kan lika väl uträttas
i morgon."
Vi hade nu hunnit fram till en inhägnad plats, som utgjorde
ställets köksträdgård. Legymerna voro visserligen ej af många
slag; jag tror der fanns ingenting annat än rofvor. Klimatet är
vid denna höjd för strängt att tillåta en rikare odling. Men så
voro i stället de vilda örterna så mycket intressantare och jag
föresatte mig att närmare undersöka dem följande morgon. Nu
uppmanade Miquel mig att stiga in i hans stuga, som, der den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
