Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
dm behöfva någon liten handräckning är min goda vilja densamma
som förr."
"Nej, tack! Efter mycken möda har jag nu kommit på grön
qwist och behöfver ingenting. Men nog skulle ni kunna göra mig
ett stort nöje om–-
"Säg ut!"
"Om ni ville äta er middag hemma hos mig."
"Gerna, om det ej är för långt härifrån, och om jag sedan
kan hinna fram till Argelez eller Pierrefitte innan natten."
"Det är icke att tänka på. Mycket långt härifrån ligger
väl ej min stuga, men hon ligger bra högt. Klockan är redan
fyra, och nedgången på denna sidan är alldeles för farlig att
passera efter solnedgången. Väl ser jag att ni har godt öga och
stadig fot, men det vore att äfventyra för mycket. Ni måste
stanna öfver natten hos mig. Gör mig den hedern, kära herre!
Ni skall veta, vi ha det icke så dåligt heller; simpelt, det förstås,
men snyggt. Ack, jag har nog lidit för mycket af usla herberget!
i min barndom, för att icke älska snyggheten. Ni skall för öfrigt
icke behöfva hungra. Jag sköt en stenget för en vecka sedan,
och köttet är just nu lagom att anrätta. Ack! kom. Ni kan
ej tro hvad det skulle göra mig ledsen om ni nekade."
Den hederlige Miquel var så uppriktig och såg så vänlig ut,
att jag med nöje hade antagit förslaget äfven med fara att få
ligga på den hårda bädd och förtära den sura mjölk och det
hårda bröd, som vanligen bjudes i fjellstugorna.
Under det vi gingo framåt fortsatte jag att fråga honom,
men han nekade att svara: — "På stigar sådana som dessa skall
man icke samtala. När vi komma hem till mig skall jag berätta
er hela min historia, och den är lustig nog må ni tro. Följ nu
bara mig, steg för steg, eller ännu bättre, tag mina alpskor
ofvanpå era stöflor. De der fina skodonen duga icke här."
"Då skulle ni gå barfota?"
"An sedan? Jag går då blott så mycket säkrare."
Jag vägrade, han envisades, men jag stod på mig och följde
honom tätt i hälarne med fasta steg. Jag måste dock bekänna
att det var med knapp nöd jag drog mig helskinnad ur spelet.
Vi klättrade genom de vildaste skogssnår upp på klipphöjderna,
för att åter nedstiga utför slippriga hålvägar. Vi vadade genom
snöfält, under hvilka dolde sig halkiga kiselstenar, som rullade
undan våra fötter. Värst var dock att följa de af boskapen
danade stigarne utför leriga höjdsluttningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
