Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
Jag såg förvånad på Miquel för att begära tydningen af
detta dunkla svar.
"Gör det begripligt för vår gäst", bad ban, vänd till
Mague-lonne." Lillan talar icke illa; men du som är äldst talar bättre."
"Ah! intet kan jag förklara saken", invände Maguelonne
rodnande.
"Jo visst", inföll jag, "och begriper jag icke straxt, så lofvar
jag att fråga."
"Jo, se det är på det viset: Min bror berättar inte illa
när han talar om, rätt och slätt, hur det gått till. Men när han
berättar hur han sett och uppfattat det, då är han roligare, och
då kan man sitta och höra på honom om det vore aldrig så länge.
Om herrn derför bara ber honom taga mod till sig, så skall ni
få höra att han kan dikta lika vackert som någon bok."
a
Annu något förvånad bad jag Miquel frammana sin
diktar-ande. ITan samlade sina tankar ett ögonblick, rörde om elden,
betraktade sina systrar med ett mildt smålöje, och började derpå
med glänsande ögon och lifliga åtbörder sin berättelse. *).
II.
Far min var hvad ni, finare folk, kalla skald. Han hade fått
sin uppfostran bland de gamla spanska herdarne uppe på fjellbetet
vid gränsen, och de der menniskorna voro fulla af tankar, sagor
och visor, som inte höra till den tid vi lefva i. De flesta kunde
läsa, och många kunde till och med latin, som de studerat för
att bli prester. Men så hade det väl kommit något smolk i
mjölken för dem kan jag tro; vare sig de nu felat mot
ordens-reglorna, eller haft något politiskt maskopi, så kan det vara sak
samma; allt nog, de ansågos så godt som förkastade, och ingen
på denna sidan bergen trodde eller tror numera på deras historier.
Men far min, han var liksom mpra vänd åt det underbara, och
han trodde på dem, och smittade mig med sin tro.
Far var egare af en del af denna fjelldal, och jag föddes
här i en liten stuga, sådan som den, hvari jag nu har min boskap.
Längre uppåt låg Jehudälden dit jag ibland följde far, då han
af snöfältens beskaffenhet skulle bedöma huru länge vi kunde
fördröja vår vistelse bland bergen. Från denna däld reste sig en
väldig klippa, liknande ett afgudabeläte. Det var Jehu, jätten
*) Berättelsen liar här blifvit återgifven i sammandrag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
