Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
handla det, men hejdades af ett ljud liknande ett torrt hånskratt.
"Ar det du ditt odjur, som skrattar på detta sätt!" utbrast jag
förgrymmad och tog upp en ny sten, då på en gång hufvudet
försvann, och, vid det jag såg upp, märkte jag att det hvilade
som förut på jättens axlar. Då kom jag i riktigt raseri och
började ånyo mina anfall, med den framgång att den mäktiga
gestalten slutligen störtade. Men då först märkte jag hur
vansinnig jag varit, ty nu var ängen åter försvunnen under de
grusade massorna, och den uppgående solen visade inig dalen i samma
bedröfliga skick sotn dagen förut.
Jag var så utmattad af den nattliga striden att jag sjönk
till marken der jag stod, och somnade så tungt som hade jag sjelf
varit en sten. Då jag vaknade och fann allting oförändradt,
förstod jag att jag haft en elak dröm, och medan jag funderade på
hvad den kunde betyda undersökte jag dalen närmare. Öfverallt
massor af grus och sten, och dertill en öppen väg för is- och
snömassorna banad genom jättens fall. Ingenting kunde väl vara
mera afskräckande; men i trots häraf grodde i mitt sinne en och
samma tanke: Jag ville hämnas min far, förödmjuka jätten och
återeröfra från honom vårt fädernearf.
Allt under det jag vände denna tanke i mitt inre började
jag plocka tillsamman stenar i en hög, med afsigt att röja ren
en liten plats, vore den ock ej större än min egen kropp, för
att kunna pröfva om jorden blifvit för mycket grusblandad att
kunna återvinna sin forna bördighet. Till min förvåning fann jag
gräset växande helt tätt, öfver allt der sten och grus ej alldeles
öfvertäckt marken. Denna växtlighet var till och med alltför
ymnig, enär det tjocka gräset af fukten drefs till förruttning.
Vattnet, hvars aflopp blifvit afstängdt, bildade nämligen små
pölar öfver allt. Jorden var lätt och fuktig så att jag kunde
trycka handen djupt ned i densamma och försäkra mig om att
den nu soin alltid var en ypperlig mylla, som, endast den blef
torrlagd medelst en förnuftig afledning af vattnet, måste bära
rika skördar.
På en timme röjde jag en plats af ungefär 1 a’ns ’ängd.
Uppmuntrad af framgången fortsatte jag, och hade innan qvällen
afröjt 9 fulla alnar. Väl var det icke den värst förhärjade delen
af dalen; men likagodt! jag skulle nog komma tillrätta med den
också, tänkte jag.
Hungern grep mig och jag begaf mig ned till den
underliggande betesmarken, Maurydalen, som är beboelig nästan hela året
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
