Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
att göra, för att återvinna vår egendom, slöt också hon med att
på det bestämdaste afråda mig från arbetets fortsättande. "Bättre
då", förklarade hon, "att få litet betaldt för den smuia bete som
finnes, och söka din framtida utkomst i ett säkert yrke."
Jag ville icke gifva vika; min mor blef missnöjd, men
Maguelonne, som redan var stora flickan, stod på min sida, och
Myrtile sprang omkring, jublande af en glädje, som hon sjelf ej
förstod.
Vi åto vår enkla måltid tillsammans vid ruinen af vårt forna
hem, i en stämning, midt emellan sorg och glädje. Min mor
lemnade mig utan att vilja gifva något bestämdt löfte om hjelp, men
utan att nännas blanda sina smekningar med förebråelser. Jag
fortsatte arbetet hela sommaren med oförminskad ifver, utan att
unna mig någon annan hvila än den att läsa i några af de gamla
böcker jag funnit, jemte en del nyttiga verktyg, i min fars kista,
som jag påträffat oskadad under ett tjockt lager af grus. Ofta
slöt jag läsningen midt i en trollsaga, som jag tyckte mig sjelf
fortsätta, då jag återtog arbetet, eldad till nya ansträngningar
af de hjeltebragder, om hvilka jag nyss läst. Aftnarne använde
jag till att öfva mig i räkning och skrifning, och snart kom jag
så långt att jag kunde på papperet uppsätta beräkningen öfver
mitt återstående arbete. Svårigheterna blefvo mig härigenom allt
klarare, inen i mån deraf växte mitt mod. Det skulle fordra
åratal; men hvad mer! Jag var ung och hade framtiden för mig.
Jätten var nu redan sa sönderhackad, att han icke ens gjorde
något försök att samla sina benknotor och begifva sig upp att gå.
Han lät mig således sofva lugnt, utom att jag då och då hörde
honom råma lik en oxe som leds på betet. Jag befallde honom
då tiga och han lydde, väl vetande att han numera var hel och
hållen i min makt.
Följande vinter använde jag på samma sätt som den
föregående, men med större fördel. Jag var nu sjutton år, men stark
som en fullvuxen karl och erhöll dagslön som en sådan.
Dessutom hade jag den lyckan att vinna en af de ledande ingeniörernas
bevågenhet; ban såg att jag dugde till annat än handtlangare,
profvade mig först med smärre uppdrag och anförtrodde mig sedan
svårare arbeten, af hvilka jag lärde mycket. Vid vårtiden
lemnade han trakten och ville tagit mig med sig, i akt och mening
att skaffa mig en fördelaktig anställning, men ingenting kunde
förmå mig att öfvergifva min fjelldal. Så snart snömassorna smält
återvände jag också dit. f
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
