- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Femtonde årgången. 1873 /
239

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och små fyrkantiga mattor, som, hopfogade i strutform eller med
de fyra hörnen hopknutna med brokiga band, bildade de
behändigaste blomsterhorn och bärkorgar, och vunno liflig afsättning i
Stockholms fruktbodar. "Och vet ni", fortfor berätterskan, "arbetet
var så lätt och materialet så billigt, att, när vi voro rätt flitiga,
kunde min moster och jag på en afton tillverka dylika småsaker
för ett värde af tillsammans 4 Rdr."

Den vackra flickan hade knappt hunnit sluta sin berättelse,
och lofva att i vinter gifva några fattiga barn undervisning i
spån-arbete, förr än konduktörens hvisselpipa ljöd, tåget stannade och
vi skiljdes åt.

Den tredje berättaren var en dalkulla, hustru till en aktad
medlem af 2:dra kammaren, och sjelf en danneqvinna i ordets
bästa bemärkelse, enkel, trobjertad och klok, samt med en viss
blygsam sjelftillit i väsendet, som tycktes säga: "icke är jag så
fin som du, men jag är den jag är och vill icke byta med någon."

Intresserade af allt, som rör folkets lif och sysselsättningar
i hemmet, särskildt i trakter der, såsom fallet är i Dalarne, gamla
seder och bruk ännu bibehållas, började vi snart fråga den hyggliga
Karin om ett och annat. Hon svarade enkelt och öppet, och
inom kort utspann sig ett lifligt samspråk, hvarunder månget
egendomligt drag af svensk hemsed och svenskt folklynne koin
i dagen. Drägten gaf uppslag till samtalet, i det vi beundrade
det vackra förklädet med upphöjda yllna ränder i rödt, hvitt och
blått på hvit bomullsbotten. Särskildt förvånade det oss att alla
ränderna ända till förklädets midt hade olika mönster, hvarefter
de upprepades i samma ordning tillbaka, ända tills den första
återkom i ytterkanten.

"Det ä’ feil int’ nå’n konst", förklarade Karin med den
egendomliga dalbrytningen i röst och tonvigt. "Det kunde en feil
väfva, om det vore ett tjog alnar, och hitta på nytt för hvar
eviga rand."

Hon hade således väft förklädet sjelf?

’"Ja visst, ja!" återtog Karin. "Men det var så lång’ sen
som när jag skull’ sta’ och gift’ mej med Ola der. Men de
ny-iuodiga mejderna*), di ä’ myttje fägre di, vet ja!"

Förklädet hade således varit tvättadt efter det var gammalt?

"Ja många idelig’ gånger!"

Och bottnen är ändå så mjell hvit och de mörka färgerna
icke islagna?

") Förkläde kallas pä dalsprüket "mejda": måune af "midja"?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:20:50 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1873/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free