- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Femtonde årgången. 1873 /
240

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

240

"Int’ får det slå i, int’! Vi ha sjelf färgat-et, vet-ja/"

Det samma gällde om hela drägten. Allt, från det minsta
till det största, var det hemmagjordt och just derför så vackert
och varaktigt. Till och med skinnen till de präktiga hvita
pels-tröjorna beredas af husets qvinnor, hvarefter "skräddarelekare"
komma och "dona" dem och förfärdiga plaggen.

Karin beskref vidare huru de hade det deruppe i Leksand,
hur kaffe och socker aldrig funnits i hennes hus, och mycket
sällan något bränvin; hur, när någon ung man inom byn berusat
sig, det allmänt ansågs som en stor skam, samt hur sedlighetsbrott
voro så sällsynta, att det betraktades som någonting oerhördt
om antalet bain, födda utom äktenskapet, uppgick inom socknen
till 5 eller 6 på året. Julottsfärderna beskrefvos, förbättringarne
i skolväsendet nämndes med tacksamhet, och de egna barnen
beskrefvos med en viss moderlig stolthet, särskildt den yngste,
som ännu ej kunde tala rent, och dock envisades att gifva fadern
den öfliga hederstiteln "ickäman" (= riksdagsman).

Slutligen återkommo vi till drägten ined anledning af de
vackra banden i mössan och förklädet. Äfven dessa hade Karin
väft som flicka?

"Ja visst, ja!" förklarade hon, "och på den tiden gör man
sej alltid te och väfver dem så granna som möjligt."

Hur denna egendomliga slöjd bedrifves omtalade hon nu.
Från början af Januari till Mars månad samlas byalagets flickor,
turvis hos hvarandra, hvarje tisdags och fredags qväll kl. 8 i
’fejset" (= ladugården), der "töret" (tyrblosset) tändes, hvilket,
dock numera oftast utbytes mot ett ljus eller en lampa, uppställd
på eu träknubbe. Rundt deromkring sätta sig flickorna med sina
bandstolar, och så går arbetet med frisk fart under omvexlande
sång och prat. Länge dröjer det ej förr än äfven gossarne
infinna sig, under fölevändning att sköta om "lyset", något som
förr var väl behöfligt, men nu är temligen öfverflödigt. Också
gå de mest omkring och prata och gyckla med väfverskorna, af
hvilka de ofta tigga sig till en bandstump "till nyårsgåfva", som
de sedan skrytande visa för grannarne.

"Han, Ola der, har nok sina qvar än", mente Karin och
småmyste åt mannen. "Och flickorna", fortfor hon, "de fresta på
hvem som ska’ göra det fagraste och fortaste arbetet, och gossa’
di bara gyckla och vill ha dem att prata; så "oppsittsnätterna",
är mest det muntraste nöjet på hela året."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:20:50 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1873/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free