Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
Klockan var fyra innan lägret begaf sig till ro. Ett ljus
brann i stugan der väktarne sutto, ty Stumpy lade sig icke den
natten och icke heller Kentuck. Den senare drack oafbrutet och
berättade med mycken sjelfbelåtenhet hvad som vederfarits honom,
men slöt alltid med det karakteristiska utropet rörande
nykomlingen. Det tycktes befria honom från hvarje misstanke att ha
gifvit vika för några obehöriga känslor — ty Kentuck hade i hög
grad denna det ädlare könets svaghet. Derefter gick han ut,
uppåt dalen på andra sidan stugan, alltjemt hvisslande med ett
slags demonstrativ bekymmerslöshet. Vid ett stort träd stannade
han, vände tillbaka och gick återigen förbi stugan. Kommen
halfvägs ned till strömkanten vände han ånyo, stannade framför
stugan och klappade på dörren. Den öppnades af Stumpy.
"Hur är det?" sporde Kentuck, och kastade en lång blick
förbi Stumpy bortåt ljuslådan.
"Allt lugnt", svarade Stumpy.
"Ingenting på färde?"
"Ingenting."
En paus inträdde — en tafatt paus, ty Stumpy höll ännu i
dörren. Da tog Kentuck äter sin tillflykt till fingret, hvilket han
höll upp för Stumpy.
"Han kramade det — den förb—de lilla satungen!" sade han
och drog sig ändtligen tillbaka.
Följande dag blef Cherokee Sal begrafven efter det i Roaring
Camp brukliga simpla ceremoniet. Sedan hennes döda kropp
nedmyllats på höjdsluttniugen, höll lägret ett formligt möte för
att öfverlägga om hvad som skulle göras med barnet. Med
enhälligt och lifligt bifall helsades förslaget att inan skulle adoptera
det. Men vid frågan angående sättet och möjligheten att uppföda
det, uppstod en liflig öfverläggning. Märkligt var att detta
tankeutbyte förblef alldeles fritt för de häftiga personliga utfall, som
vanligen beledsagade diskussionerna inom Roaring Camp. Tipton
föreslog att de skulle skicka barnet fyratio mil bort till Red Dog,
der qvinlig vard stod att få. Men denna olyckliga plan mötte
häftigt och enhälligt motstånd. Det var tydligt att intet förslag,
som innebar skiljsmessa från deras nyförvärvade tillhörighet,
skulle kunna tillvinna sig ens ett ögonblicks uppmärksamhet.
"Dessutom", sade Tom Ryder, "skulle kauske det der folket
i Red Dog göra af med det, och binda någon annan unge vid
vårt ben."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
