Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
britsen, der modems skepnad stelt aftecknade sig under det
öfversedda lakanet, stod ett furubord. Derofvanpå hade man ställt
en ljuslåda, och i den låg, svept i skärande rödt Hannel, den siste
nykomlingen i Roaring Camp. Bredvid ljuslådan stod en hatt.
Meningen härmed blef snart klar.
"Mina herrar", sade Stumpy, med en besynnerlig blandning
af myndighet och ex officio artighet. "Herrarne behagade passera
in genom den främre dörren, rund bordet och ut genom bakdörren.
De, som önska bidraga något till den moderlöse, hafva hatten här
att tillgå."
Den förste trädde in med hatten på; han tog dock af den
när han sett sig omkring, och gaf så omedvetet ett föredöme för
de andra. 1 dylika samhällen äro goda så väl som dåliga
handlingar smittande. Då processionen skred in, förnummos hörbara
anmärkningar, ställda för det mesta till Stumpy i egenskap af
förevisare. "Ar det den der?" — "mäkta litet exemplar!" —
"inte större än en revolver" m. m. Bidragen voro lika betecknande.
En silfvortobaksdosa; en dubblon; en flottans revolver med
silfver-lieslag; ett guldprof; en mycket vacker broderad
fruntimmersnäsduk (från Oakhurst, spelaren); en bröstnål med diamanter:
eu diamantring; ett vapen bestående af ett rep med en jernkula
i ändan; en bibel (gifvaren aldrig upptäckt); eu sporre af guld;
en silfvertésked (initialerna ty värr icke gifvarens); en lancette:
ett par fältskärsknifvar; en engelsk banknot på 5 pund samt
200 dollars i smått guld- och silfvermynt. Under dessa
förehafvanden bibehöll Stumpy en tystnad lika orörlig som den döda pa
hans högra sida, ett allvar lika ogenomträngligt som den nyfödde
på hans venstra. Endast en enda tilldragelse bröt enformigheten
af den sällsamma processionen. Då Kentuck böjde sig öfver
ljuslådan, halft nyfiken, vände barnet sig, grep med en krampaktig
rörelse om hans framräckta finger, och höll det fast ett ögonblick.
Kentuck skrattade tölpigt och förläget. Någonting likt rodnad
uppenbarade sig på hans väderbitna kinder. "Den fürb—de lilla
satungen!" sade han, i det lian drog sitt finger tillbaka med mera
ömhet och varsamhet än man skulle trott honom ora. Under det
han gick ut höll han det fingret skiljdt från de öfriga, och
undersökte det med forskande min. Undersökningen framkallade
återigen samnia originela anmärkning om barnet, hvilken han syntes
med särskild förkärlek upprepa.
"Ilau kramade mitt finger", anmärkte han till Tipton, och
visade honom-det — "den förb—de lilla satungen!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
