Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
vers slutande med ett bortdöende tonfall vid omqvädet: "Om
bo-o-ord på Arethusa." Det var en vacker syn att se örlogsgasten
hålla Lyckan i sina armar, och vagga honom fram och tillbaka
med rörelsen af ett skepp, gnolande sin sjömanssång. Vare sig
genom den egendomliga vaggningen eller visans längd — den
innehöll nittio verser och fortsattes med skoningslös pietet till sista
rad — hade vaggvisan vanligen önskad verkan. Vid dessa
tillfällen lågo karlarna utsträckta under träden i den milda
aftonskymningen, rökande sina pipor och lyssnande till den melodiska
sången. En outredd känsla af att detta var landtlig frid gjorde
sig gällande i lägret. "Detta Mr hvad jag kallar ’immelskt",
sade Cockney Simmons, der han låg lutad mot armbågen. *)
Det påminde honom oin Greenwich.
De långa sommardagarna bars Lyckan vanligtvis till
arbetsfältet, hvarest Roaring Camp inhöstade sin guldskörd. På en
filt, utbredd öfver granqvistar, låg han der under det folket
arbetade i groparna nedanför. Slutligen gjorde man några klumpiga
försök att med blommor och välluktande qvistar pryda hans
hviloplats, och ej sällan plockade man åt honom knippor af väppling,
azalea eller den praktfulla mariposa. Männen hade slutligen vaknat
för det faktum, att det låg skönhet och mening uti dessa
obetydligheter, hvilka de så länge tanklöst trampat under fötterna.
En skifva glittrande maringlas, en bit mångfärgad qvartz, en klar
kiselsten från flodbrädden, fingo skönhet inför ögon, som på detta
sätt blifvit öppnade och stärkta, och lades åsido för Lyckans
räkning. Det var märkvärdigt hvad skogen och backarna erbjödo
många skatter som "passade för Tommy". Omgifven af leksaker,
sådana ett barn på denna sidan elfvornas land aldrig förr haft,
är det att hoppas att Tommy var nöjd. Han tycktes vara
oafbrutet lycklig, ehuru det var ett barnsligt allvar hos honom, en
djupsinnig blick i hans runda grå ögon, sotn ibland oroade Stumpy.
Han var alltid nöjd och lugn, och det berättas att en gång da
han krupit ur sin "coraP — en häck af sammanflätade piniegrenar,
som omgaf hans hviloplats — föll han på hufvudet utför
sluttningen ned i den blöta jorden, och förblef så, ined sina nedsölade
ben i vädret, åtminstone fem minuter, allt under orubbligt lugn.
Han blef upptagen utan att ge ett ljud ifrån sig. Jag afstår
ifrån att anföra några fler bevis på hans klokhet, hvilka olyck-
’) Cockney är benämningen pl den lägre befolkningen utomkring London,
hvilken i sitt uttal bortkastar bokstafven h der den bör finnas, och tvärt-om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
