Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
ligtvis grunda sig på partiska vänners berättelser. Några af dem
voro icke fria fran en anstrykning af vidskepelse.
"Jag kröp uppför backen just nu", sade Kentuck en dag,
i andlös ifver, "och f—n i mej satt han icke och sladdrade med
en hackspik som satt på hans knä. Der sutto de ackurat så
ogenerade och bekanta som någonting på jorden, och nickade mot
hvarandra, likasom tvänne sparfvar i ett körsbärsträd."
Emellertid, vare sig han kröp från sin lilla löfsal, eller låg
makligt pa ryggen och blinkade mot lofven öfver honom, för honom
sjöngo fåglarna, snattrade ekorrarna och doftade blommorna.
Naturen var hans sköterska och lekkamrat. Emellan lofven lät
hon gyldene pilar af solsken glida ned, för honom att leka med;
hon sände honom milda vindar doftande af skogens vällukt; mot
honom nickade de höga träden väuligt och söfvande; humlorna
surrade, och rökarna kraxade sömngifvande toner.
Så förgick den gyldene sommaren i Iloaring Camp. Allt gick
bra — och Lyckan var med dem. Inmutningarna hade gifvit
otroligt. Lägret bevakade svartsjukt sina privilegier och såg
misstänksamt pä alla främlingar. Inga inflyttningar uppmuntrades,
och, för att ytterligare afsöndra sig från verlden, började de med
att tömma guldtillgången uti yttre gränserna af sitt område. Detta,
i förening med deras rykte för synnerlig skicklighet att sköta
revolvern, bevarade Roaring Camp från alla inträng. Postiljonen,
som var deras enda föreningslänk med den vttre verlden, berättade
ibland sällsamma historier från lägret. Dà brukade han omtala:
"De ha en gata i Roaring, som gar utanpa alla gator i Red Dog.
De ha planterat vinrankor ocli blommor kring sina hus, och tva
gånger om dagen tvätta de sig. Men de äro mäkta svåra mot
främlingar, och dyrka en indianunge.’’
Med lägrets välstånd kom begäret till ytterligare förbättringar.
Det blef föreslaget att bygga ett hotell nästa vår, och att inbjuda
en eller tvänne hyggliga familjer att bo der för Lyckans skull —
som det kanske skulle göra godt att komina i fruntimmerssällskap.
Den uppotfring som detta medgifvande åt könet kostade männen,
hvilka voro afgjorda tviflare med hänsyn till dess allmänna
förtjenster och gagn, kan endast förklaras af deras tillgifvenhet för
Tommy. Några få voro änuu motsträfviga. Beslutet kunde dock
icke sättas i verkställighet förrän efter trenne månader, och
minoriteten gaf vika under förhoppning att något under tiden skulle
inträffa som förhindrade företaget. Så skedde också.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
