Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
Miss Mary skulle gerna hafva velat fråga, om han vid sådana
tillfällen föredrog att ligga i solskenet, och om ett kallt bad skulle
hafva gjort honom någon skada, men detta skulle hafva medfört
en förklaring, som hon icke var angelägen om att gifva, iion
nöjde sig derför att med sina stora grå ögon se på den
rödiin-dade Mistress Stidger — ett vackert mönster af sydkalifornisk
fullblomning — och lät ämnet falla för alltid. Dagen derpå skref
hon till sin bästa vän i Boston: "Jag tror nästan att jag finner
den druckna delen af denna kommun minst odräglig. Jag tilar
naturligtvis 0111 männen. Hvad qvinnorna beträffar, vet jag
ingenting, som skulle kunna göra dem drägliga."
Inom miudre än en vecka hade Miss Mary glömt denna lilla
episod i hennes lif, utom så till vida att hennes
eftermiddags-promenader allt sedan dess nästan omedvetet gått at ett annat
håll. Iion märkte dock att hvarje morgon fanns en qvist friska
azaleor bland blommorna på hennes kateder. Detta var icke
något i sig sjelf märkvärdigt, emedan hennes lilla skara hade
väl reda på hennes svaghet för blommor och alltid höllo hennes
kateder väl försedd med friska blåsippor, syrener och
luktärter. Men då hon frågade dem om azaleorna, förklarade de alla
att de icke visste hvar de kommit ifrån. Några dagar senare
hände det sig att unga herr Johnny Stidger, hvars bord stod
närmast fönstret, plötsligt och utan all märkbar anledning utbrast
i ett häftigt skratt, som satte skolans disciplin i fara. Allt hvad
Miss Mary kunde få ur honom var, att någon "hade varit och
tittat i fönstret". Full af harm och sårad värdighet, trädde hon
ut ur sin bikupa för att tillrättavisa den närgångne fredsstöraren.
Som hon vände 0111 hörnet af skolhuset, kom hon rakt pa för detta
drinkaren, nu fullkomligt nykter och med något obeskrifligt
fåraktigt i sitt af medveten skuld stämplade utseende.
I sitt närvarande lynne skulle Miss Mary ej varit seu att
med qvinlig takt draga fördel af dessa fakta. Men hon kunde
dock ej underlåta att känna en viss förlägenhet, då hon märkte
att "djuret", i trots af några svaga märken efter flydda njutningar,
såg "mycket hygglig" ut, ty i sjelfva verket var Sandy en blond
Simson, hvars silkeslena skägg, med färg af mogen råg, tydligen
aldrig gjort bekantskap med barberarens rakknif eller Delilahs
sax. Följden blef, att de hvassa ord, som lågo färdiga pa hennes
tunga, dogo på hennes läppar, och hon nöjde sig med att mottaga
hans stammande ursäkter med högdragna ögonbryn och en
obe-fläckad dygds hela stolthet. När hon kom tillbaka in i skol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
