Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
rummet, föllo hennes ögon på azaleorna med en helt ny känsla
af uppenbarelse. Uå skrattade hon, och alla de små skrattade,
och allesamman voro mycket lyckliga utan att veta hvarför.
Det var en het dag, ej långt derefter, som två små kortbenta
pojkar föllo omkull på tröskeln till skolrummet med ett ämbar
vatten, som de med mycken möda hade burit från källan. Miss
Mary tog medlidsamt ämbaret och gick sjelf till källan. Vid foten
af kullen föll en skugga öfver vägen framför henne, och en arm,
höljd i en blå skjorta, befriade henne hastigt men varligt från
hennes börda. Miss Mary var både brydd och ond.
"Det vore mycket bättre om du bar litet mera vatten åt dig
sjelf", sade hon harmset till den blå armen, utan att värdigas
höja sina ögon mot dess egare. Den ödmjuka tystnad, som
utgjorde svaret pà detta tilltal, kom henne att ångra sin hårdhet,
och vid dörren till skolan tackade hon honom så vänligt, att han
vacklade af rörelse. Detta kom barnen att skratta igen, ett skratt,
hvari Miss Mary instämde, till dess en svag rodnad visade sig
på hennes bleka kind. Nästa dag hade en tunna blifvit
hemlighetsfullt stäld bredvid skoldörren, och blef likaså hemlighetsfullt
fyld hvarje morgon ined friskt källvatten.
Men denna förträffliga unga dam saknade ej heller
vördnadsfull uppmärksamhet från andra håll. "Hedningen Bill", som körde
Slumgullion-diligensen och var vida bekant i tidningarne för sin
artighet att beständigt erbjuda platsen på kuskbocken åt det täcka
könet, hade undantagit Miss Mary från denna uppmärksamhet,
och gaf henne halfva vagnen för hennes räkning. Jack Hamlin,
spelare till yrket, hade en gång farit i diligensen på samma gång
som hon, ntan att tala ett enda ord med henne, och kastade
sedan en karafin i hufvudet på en kamrat, som nämnde hennes
namn i en källarsal. Den grannt utstyrda modern till ett af
skolbarnen, hvars fader var okänd, hade ofta smugit omkring denna
stränga vestals tempel utan att någonsin våga träda in på dess
helgade område, och hade nöjt sig med att dyrka dess prestinna
på afstånd.
Med sådana obemärkta afbrott gick öfver Red Gulch den
gamla enformiga följden af blå himmel, glittrande solsken, korta
skymningar och stjernklara nätter. Miss Mary tyckte allt mer
om att promenera i de stilla skogarne. Kanhända trodde hon
som Mistress Stidger, att furornas balsamiska ångor gjorde hennes
bröst godt, ty hon var tydligen mindre ofta besvärad af sin lätta
hosta och hennes steg voro fastare, kanhända hade hon lärt sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
