Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
Sandy hade förmodligen sjelf en oredig föreställning härom.
Jag vet att han längtade efter ett tillfälle att kunna göra något,
slå ihjäl en björn, skalpera en vilde eller uppoffra sig på något vis
för den gulhyade gråögda skollärarinnan. Jag för min del skulle
gerna vilja framställa honom utförande någon heroisk handling,
och då jag nu med en viss ansträngning lägger band på mig, och
afstår från att införa en sådan episod, sker det allenast af en
fast öfvertygelse att vid dylika tillfällen något sådant aldrig
brukar inträffa. Och jag vill hoppas att min underlåtenhet
skall förlåtas af den skönaste bland mina läsarinnor, som erinrar
sig, att vid en verklig fara är det alltid någon ointressant främling
eller en prosaisk polisbetjent, och icke "Adolf", som uppträder
som räddare.
Så sutto de der ostörda, under det att hackspettarne
snackade öfver deras hufvuden och barnens röster hördes som ett
angenämt sorl från dälden nedanför. Hvad de sade, gör föga till
saken. Hvad de tänkte -— hvilket kunde hafva varit rätt
intressant — blef aldrig omtaldt. Endast hackspettarne fingo veta att
Miss Mary var ett fader- och moderlöst barn, att hon hade lemnat
sin onkels hem och begifvit sig till Kalifornien för sin helsas och
sitt oberoendes skull, att Sandy också var ett fader- och moderlöst
barn, att han deremot hade kommit till Kalifornien af längtau
efter äfventyr, hade fört ett vildt lif och sökte nu att bättra sig,
jemte en mängd andra detaljer som otvifvelaktigt måste hafva
förefallit en hackspett enfaldiga och tidsödande. Men under
sådana enkla nöjen gick dock hela eftermiddagen, och när barnen
voro samlade igen, och Sandy, med en grannlagenhet som Miss
Mary väl förstod, helt lugnt skildes från dem vid koloniens
utposter, tycktes det henne hafva varit den kortaste dagen i hennes
enformiga lif.
Då den långa, torra sommaren nalkades sitt slut, började det
äfven — för att begagna ett lokalt, uttryck — "lida på
upphällningen" med skolan i Red Gulch. Annu en dag till, och sedan
var Miss Mary fri, och för en tid åtminstone skulle hon vara
borta från Red Gulch. Hon satt allena i skolrummet, med kinden
hvilande mot handen och ögonen halft slutna, försänkt i detta
vakande drömmeri, som på sista tiden — till stor fara fruktar
jag för skolans disciplin — hade blifvit Miss Mary en så kär
vana. I hennes knä lågo mossor, ormbunkar och andra
skogsminnen. Hon var så upptagen af dessa och af sina egna tankar,
att hon ej hörde en sakta knackning på dörren, eller föreföll det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
