Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
Till vår stora bestörtning sjönk den vördnadsvärde främlingen,
då Bill tog bort sin hand, synbarligen ihop till hälften af sin
förra storlek, och bildade nu blott en oredig hop af kläder.
"Nå, Gud fördöme mig!" sade Bill, i det han ined en vädjande
blick pa oss drog sig tillbaka ur striden.
Nu steg lagmannen fram, och vi lyftade den
hemlighetsfulle ryggradslösa varelsen tillbaka till sin förra ställning. Bill
skickades bort med lyktan att rekognoscera utom hus, ty det var
alldeles tydligt af den ensamme mannens hjelplösa tillstånd, att
det måste finnas i närheten någon som såg om honom. Vi
samlades omkring elden, och lagmannen, som återvunnit sin
myndighet och aldrig underlåtit att underhålla oss med en bildad
konversation, stälde sig framför oss med ryggen mot spiseln, och
började, alldeles som om vi varit en jury i något mål, följande tal:
"Det är tydligt att vår högt värderade värd antingen har
uppnått det. tillstånd som af Shakespeare beskrifves såsom "det
torra, gula löfvet" eller ock blifvit träffad af någon för tidig
förlamning af sina andliga och fysiska krafter. Huruvida han
verkligen är den Miggles ...
Här blef hans tal afbrutet af "Miggles! Oh Miggles! Migglesy!
Mig!" etc. alldeles i samma tonart som vår kör af "Miggles" en
gäng förut blifvit besvarad.
För ett ögonblick sågo vi på hvarandra med en viss oro.
Lagmannen tör sin del skyndade att lemna sin intagna
ställning, emedan rösten tycktes komma öfver hans hufvud. Vi kommo
dock snart underfund med att rösten tillhörde en stor skata, som
satt på en hylla ofvanom spisen och nu återföll i en graflik
tystnad, som bildade en egendomlig kontrast mot hennes förra flytande
svada. Det var otvifvelaktigt hennes röst vi hört pä vägen, och
vår vän i stolen hade ingen del i det mindre höfliga mottagandet.
Juba Bill, som nu åter inträdde efter att förgäfves hafva sökt
efter någon annan mensklig varelse, ville icke gerna gä in på
denna förklaring, utan betraktade ännu den redlöse gamle
mannen med misstänksamma blickar. Han hade funnit ett skjul der
han hade satt in hästarne, och kom tillbaka, drypande af regnet
och högligen misstrogen. "De’ finns ingen ann’ än han pä tio mils
omkrets, och den der f—de gubbstuten har nog reda på’t, han."
Men flertalets mening visade sig vara stödd på goda grunder.
Bill hade knapt slutat att brumma, förr än vi hörde hastiga steg
i förstugan och våta kjolar släpande mot golfvet; dörren slogs
upp, och en ung qvinna inträdde, stängde dörren och lutade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
