Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot den, flämtande efter andan, under det att strålar flögo
omkring från hennes mörka ögon, och ett leende glimmade öfver
hennes hvita tänder.
"Oh! jag ber så mycket, jag är Miggles!"
Denna klarögda högbarmade unga qvinna, hvars våta klädning
af groft blått tyg ej förmådde dölja skönheten af de qvinliga
våglinier den följde, och hos hvilken allt var naturligt behag,
från de kastanjebruna lockarna, prydda af eu oljad sjömanssydvest
ända ned till de små fötterna och vristerna, dolda någonstädes i
gömslena af ett par grofva goss-skor — detta var Miggles, som
dertill skrattade åt oss, på det mest öppna, lediga och ogenerade
sätt man kan föreställa sig.
"Ser ni, gossar ’, sade hon alldeles andfådd af skratt och
hållande sin ena lilla hand i sidan,, utan att det ringaste bry sig
om hvarken vår mållösa häpenhet eller det fullständiga omslaget
hos Juba Bill, hvars drag hade antagit ett uttryck af oresonnerad
nästan idiotisk glädtighet — "ser ni, gossar, jag var mer än två
mil borta, när ni kom ned utför vägen. Jag tänkte att ni kunde
möjligen stanna här, och så sprang jag hela vägen, för jag visste
att det var ingen hemma utom Jim ... och ... ja nu orkar jag
inte tala längre."
Och nu ryckte Miggles sin drypande sydvest af hufvudet med
en skalkaktig sväng, som spridde öfver oss en dusch af
regndroppar, försökte att få håret skjutet bakåt, men tappade två
hårnålar vid försöket, och satte sig skrattande bredvid Juba Bill
med händerna lätt korsade öfver bröstet.
Lagmannen hemtade sig först, och försökte en extravagant
komplimang.
"Far jag besvära er med att taga upp den der hårnålen",
sade Miggles allvarsamt.
Ett halft dussin händer sträcktes ifrigt fram, och hårnålen
återstäldes åt sin sköna egarinua. Miggles gick tvärt öfver
rummet och fästade en forskande blick på den lames ansigte. De
stela högtidliga ögonen blickade tillbaka i hennes, med ett uttryck
som vi ej hade sett i dem förr. Lif och medvetande tycktes
kämpa sig väg tillbaka till det slappa, skrynkliga anletet. Miggles
skrattade åter — det var ett egendomligt uttrycksfullt skratt —
och vände ännu en gång mot oss sina svarta ögon och hvita
tänder.
"Denua af olyckan djupt träffade varelse är____", yttrade
lagmannen tvekande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
