Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
273
gjorde sjelf alla frågor, och dock låg i hela hennes väsende en
öppenhet, som omöjliggjorde hvarje tanke, att hon å sin sida hade
något att dölja. Och så blef det om oss sjelfva vi talade, om
våra utsigter, oin resan, om vädret, om hvarandra, med ett ord
om allting utom om vår värd och vår värdinna. Dock måste jag
medgifva, att Miggles’ konversation aldrig var utsökt, mycket
sällan araiumatikaliskt riktig, och att hon stundom använde vissa
kraftuttryck, hvilkas bruk i allmänhet är värt kön förbehållet.
Men de kommo fram under en sådan glans af mörka ögon och
hvita tänder, och följdes af ett skratt — alldeles egendomligt för
Miggles — så öppet och godt, att den moraliska atmosferen
omkring oss tycktes liksom rensad deraf.
En gång under supén förnummo vi ett buller, som liknade
en tung kropps gnidande mot husets ytterväggar. Strax derpå
hördes ett skrapande och fnysande vid dörren. "Det är Joaquin",
sade Miggles till svar på våra frågande blickar, ’skulle ni vilja
se honom?" Innan vi hunno svara hade hon öppnat dörren, och
för våra häpna blickar visade sig en halfvuxen gråbjörn, som
ögonblickligen reste sig på bakbenen med framtassarne hängande
i den välkända tiggarställningen, och säg beundrande på Miggles
med en min och hållning, som märkvärdigt liknade Juba Bills.
"Det här är min gårdvar", sade Miggles till förklaring af den
ovanliga synen. "Oh! ban bits inte", tillade hon, då de bagge
fruntimmerna flögo bort i ett hörn.
"Gör han det, gamla Toppy?" Den sista frågan stäldes
direkte till den skarpsinnige Joaquin.
"Jag skall säga er något, gossar", fortfor Miggles, sedan hon
gifvit mat åt och läst till dörren eftei’ Urna Minor, "det var
minsann lycka för er att inte Joaquin strök kring gärden, när
ni kom hit i qväll."
"Hvar var han", frågade lagmannen.
"Med mig", sade Miggles. "Gud förlåte mig, ströfvar ban
inte kring med mig om natten, alldeles som han vore en karl."
Vi sutto en stund tysta och lyssnade till vindens tjut.
Kanhända sägo vi alla i våra tankar samma bild framför oss: Miggles
vandrande genom de regniga skogarne med sin vilda väktare vid
sidan. Jag vill minnas att lagmannen sade något om Una
och hennes lejon, men Miggles upptog denna liksom andra
komplimanger med lugn värdighet. Huruvida hon var fullkomligt
omedveten om den beundran hon väckte (svårligen kunde hon dock
undgå att märka Juba Bills tillbedjan) vet jag icke, men sjelfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
