Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297
kan man spåra hennes inflytande ej blott hos samtida skalder
såsom Creutz och Gyllenborg, utan ock hos det följande tidskiftets
ypperste författare, såsom Kellgren, Leopold, Thorild m. fl.
Likasom fru Brenner, stod fru Nordenflycht på spetsen af sin tids
lärdom och bildning och hennes öfversättningar af Horatius äro,
enligt Atterbom, Kellgrens och Wallins föga underlägsna.
Knappast hade "Herdinnan i Norden", eller "Nordens Sapho",
såsom Hedv. Charl. Nordenflycht blifvit kallad, tystnat, förr än
en annan skaldinna uppstämde sina qväden, mindre melodiska,
mindre dufvolika, men friskare och kanske mera ursprungliga.
Det var Anna Maria Lenngren. Hon gaf första anslaget till den
hvardagslifvets poesi, hvars förnämsta tolkarinna först femtio år
senare framträdde. Det var dock icke så mycket poesi i dessa
korta, qvicka, epigrammatiska stycken, hvilka utgöra kärnan i
Fru Lenngrens dikter, som icke mera ett slags versifierad
lefnads-tilosofi af det lätta och lekande slag, som utmärkte upplysningens
tidehvarf. De röja en skarp blick för tidens och menniskornas
lyten och bestraffa dem, men endast med ett löje, lika godmodigt
som träffande:
"Ty ack! vår verld, den är ändå
Den aldra bästa verld vi ega."
Visan var Fru Lenngrens rätta element och en qvickare satir,
ett glädtigare skämt, ett godmodigare löje, finner man knappast
hos några visdiktare före eller efter henne. Till ytterlighet
blygsam och tillbakadragen afslog Fru Lenngren den smickrande
uppmaningen af Svenska Akademien att offentliggöra sina dikter, och
tillät aldrig att de utgåfvos samlade under hennes lifstid. Hvad
hon skref infördes i en af hennes man utgifven tidning, spriddes
inom kort i tusentals afskrifter öfver hela landet, och sålunda,
försedda med lättfattliga melodier, flögo hennes visor från mun
till mun. Knappast hade någon skald före henne varit så populär,
om ej Bellman. Likasom denne stod hon också ensam i sitt slag;
icke heller känna vi någon skald af annan nation, med hvilken
lion kan anses befryndad. Men om hon sålunda icke kom att
bilda någon hvad man kallar "skola" inom litteraturen, gjorde hon
det i stället inom qvinnornas verld. Hon hade nemligen i ett af
sina berömdaste stycken, "Råd till min dotter, ifall jag hade
någon", halft skämtande och med den glada lefuadsfilosofi, som
var henne egen, begränsat qvinnans lifsuppgift till hushållet och
toiletten samt till en viss glädtig "Jaissez äller", i fråga om lifvets
innerligare-förhållanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
