Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317
stapplande framåt med stor svårighet i anseende till de höga
klackarna och de stramt åtdragna, med garneringar öfverhöljda
kjortlarna. Då kändes det trängt 0111 hjertat: jag tänkte på
qvinnans försök att göra sig obehaglig, löjlig, bunden och lidande;
tänkte huru hon offrar tid, pengar, omsorg, tankar; allt för att
åstadkomma ett afskyvärdt resultat.
Färden fortsattes sedan vidare på ångbåt öfver hafvet till
Sverige. Ater såg jag modets tyranni och förvånades öfver
qvinnans ringi urskiljning i fråga om det, som står henne närmast,
hennes egen värda person. Det blåste starkt, och mången hade
svårt att qvarhålla den iojwirtade hufvudbonaden; de stackars
modedamerna försökte komma i lä bredvid kajutans skyddande
vägg, .’nen blåsten var obarmhertig, den friserade det utslagna
håret så hårdt, att jag är säker det månget "ack" och "ve"
gick öfver dess egarinnas läppar under utredandet af denna
hop-tofvade massa. — I Stockholm såg jag samma utstyrsel, dock
många äfven med de storskärinade svala sommarhattarne.
Ytterligheterna gingo måhända ej så långt som i Helsingfors, men man
såg dock oändligt många daraktigt utklädda och derför
beklagansvärda damer. Äfven ett stort antal unga män äro slafvar
af modet, men med bästa vilja kunna de ej blifva så löjlige, så
opraktiskt och oförnuftigt klädde som mode-damerna, Hvarföre?
Jo, mannen beherrskar i viss mån modet, under det qvinnorna
gjort sig till slafvar under dess tyranni. Han åtnjuter den
afundsvärda förmånen af en, så att säga normalkostym, den svarta
klädes-drägten, hvilken bäres af grefven och statsmannen, såväl som af
förvaltaren och vaktmästaren. Jag ville önska äfven oss, qvinnor,
denna förmån. Hvarför skulle ej också vi kunna hafva en
bestämd högtidsdrägt, lika för hög och låg. Tygets beskaffenhet må
gerna, likasom i mansdrägten, vexla, allt efter råd och lägenhet,
men färgen, snitten, borde vara ungefär densamma. Hade qvinnan
denna normala drägt, såsom mannen har sin, sä vore hon fri från
modets tyranni, hennes tid kunde räcka till för hennes kall,
hennes pengar blefve henne till gagn och, framför allt, hennes
tankar finge tid att riktas på det stora, ädla, sköna och goda i
lifvet, och hon vandrade sin väg på jorden sann, mensklig, nyttig,
enligt Guds vilje!
För några år sedan reste jag i Schweiz. I Bern var då en
vacker nationel industriutställning, hvilken äfven jag besökte.
Vid vandringen genom de stora salarne varseblef jag en dame,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
