Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
3. Ett poem af Stagnelius.
Nedanstående poem af Stagnelius, som icke finnes upptaget
uti hans samlade arbeten, har blifvit oss benäget delgifvet.
Manuskriptet, ursprungligen meddeladt af hans syster, är skrifvet med
poetens egen hand, och tillhör en af våra bekantas
autografsamling. Bildrikt och hänförande bär detta poem i hvarje rad den
snillrike och mjeltsjuke skaldens prägel. Att Stagnelius sjelf
funnit värde i poemet synes man kunna sluta deraf att han,
sedan det blifvit utskrifvet, med i marginalen tecknad numrering
omkastat versernas ordning.*) Äfven tro vi oss göra läsaren ett
nöje med att anföra några af samma autografsamlare erhållna
små skämtsamma tillfällighetsstycken utaf den genialiske skalden,
hvilka tillförne icke varit tryckta.
Elegi.
Som försonarns törttbekrönta hjässa
Sjönk på korset mot dess helga bröst,
Sjunker solen. Blixtarne sig hvassa
Och i öknen vaknar stormens röst.
Ej i högblå, stjernbekransad slöja
Aftonstunden tronar öfver mig.
Kulna väder i dess spår sig höja
Och i moln dess hufvud gömmer sig.
Månen fram ur österns portar tågar,
Mörk och blodig, darrande och vild.
Dödens fackla i kaus händer lågar
Tyst han framgår, jemrens skumma bild.
Hesa ufvar! Hemskt ert rop J blanden
Med den sena aftonklockans ljud.
Bleka dimmor stå pä öde stranden
Spöken likt i grafvens hvita skrud.
Flydd är dagen — o! på ljungelds vingar
Öfver mig han dundrande förflög.
Minnets harpa inga nöjen klingar
Blott de nöjen hoppets zittra ljög.
*) Vi hafva bibehållit poetens eget stafningssätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
