- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Sextonde årgången. 1874 /
35

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

35

Der sig våra grafvar höja,
Skola barnbarn knii se’n böja,
Och, välsignande i bönen,
Gifva brustna hjertat lönen.
Ty vid Ungarns Gud, som lefver,
Svära vi,

Svära, att härefter aldrig
Slafvar bli.

L. v. K.

6, Om de gamle nordboarnes uppfattning af qvinnan.

Anteckningar vid en föreläsning af O. Arvesen.

I alla upplysta tider har man ansett, att den aktning och
den lifsuppgift qvinnan innehaft varit folkens värmemätare,
måttstocken för gradtalet af deras inre värme, och man har tillerkänt
de folk der qvinnan var högst ärad, den högsta bildningen, ej
hufvudets utan hjertats; ty det folks hjerta måste vara gripet,
som fått ögat upp för hjertats betydelse, som fått den andrikhet,
att de inse hurusom, då fråga är om hjertat, der måste blifva
likställighet mellan man och qvinna. Inför de eviga sanningarne
blir det ej spörsmål om mannens styrka, klokhet och
själsbegåf-ning, utan om hvem som eger den varmaste kärleken, och der
står qvinnan till och med ett stycke framom mannen. Deraf
kommer det att ej de så fint kännande grekerna, ej våra förfäder
ens, gåfvo qvinnan en sådan plats, som den kristendomen kommit
henne att intaga. I våra dagar, liksom i grunden detta alltid
delvis varit fallet, måste de män, som vilja göra något stort och
blifvande, eller rätteligen: som vilja göra något alls, nödvändigt
taga qvinnan med. Grundtvig sade en gång vid en återblick på
den långa tid då han sjöng utan lyssnare, att han dock alltid
hoppades det hans sång skulle finna väg, ej blott till Danmarks
bygder, utan äfven till Norges fjälldalar och Sveriges lunder, samt
yttrade sin glädje öfver att nu så skett; "men", tillade han, "jag
hade aldrig hunnit derhän, om jag ej förut vetat att finna
lifs-källorna: qvinnans hjerta och ungdomens barm. Kan man finna
dem, eger man framtiden; hvarom icke tillhör han den, som vetat
att uppsöka dessa källor."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:21:05 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1874/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free