Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5, Nationalsång (13 Mars 1848).
Af Petöfi.
Ungarns söuer, upp till striden!
Aldrig eller nu är tiden.
Frihet köpa eller sälja,
Det är frågan. I mån välja!
Men vid Ungarns Gud, som lefver,
Svära vi,
Svara, att härefter aldrig
Slafvar bli.
Hittills voro vi blott slafvar,
Blott en skam för fädrens grafvar.
Frihet blef vårt arf och gåfva,
Skänkt af dem, i träljord sofva.
Men vid Ungarns Gud, som lefver,
Svära vi,
Svära, att härefter aldrig
Slafvar bli.
Den ett fosterland ej eger.
Hvars elända lif mer väger,
An hans hemlands kränkta ära,
Som för död kau fruktan bära!
Men vid Ungarns Gud, som lefver,
Svära vi,
Svära, att härefter aldrig
Slafvar bli.
Bättre äu att bojor draga,
Skrifva är med blod vår saga.
Ej vi må i bojor qvida:
Fram mitt svärd ur rostig slida!
Ty vid Ungarns Gud, som lefver,
Svära vi,
Svära, att härefter aldrig
Slafvar bli.
Ungarns namn skall högre stråla,
Nytt sitt gamla rykte måla,
Nesan, som man på det lade
Vilja vi nu aftvå, glade.
Ty vid Ungarns Gud, som lefver,
Svära vi,
Svära, att härefter aldrig
Slafvar bli.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
