Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
Då vi nu vända oss bort från dessa bilder för att dröja vid
de gudinnor i hvilka fäderna klarast målat sitt cjvinnoideal, stanna
vi väl alla först och helst vid Freja, och med skäl, ty henne böra
vi ock egna vår varmaste känsla. I hennes sorg öfver en förlorad
lycka, i hennes orubbliga tro på att återfå den samma, kunna vi
se ej blott den enskilda kärlekens saknad, utan hela
mensklighetens smärta öfver fallet från den första sällheten, och tillika
att det djupa qvinnohjertat gömmer paradis-minnet trognast, — att
der sjunger högst och klarast den sångfogel, som bäst bevarat
hågkomsten af den svunna guldåldern — att der lefver, ännu då
mannen för längesedan uppgifvit hoppet och alla utvägar för
honom synas stängda, förvissningen att återfå det förlorade.
Freja är egentligen skildrad genom de egendomligheter, som
tillades henne. Så hette det att Freja alltid delade halft med
Odén om alla på valplatsen fallne, och detta visar att Frejas
gråtande saknad dock ej gaf hennes qvinlighet den veka hjelplösa
svaghet, som anses vara qvinnans hufvudsmycke: hon tog ifrigt
del i allt, och våra qvinnor borde hafva samma rätt att dela med
oss pi alla våra andliga och lekamliga valplatser. Vidare sades
det att Freja egde en falkhamn, som hon än begagnade, än
bortlånade. Annu i dag kan qvinnan sålunda låna mannens tanke
sin fjäderhamn, kan hennes kärlek bära hans bästa tankar. Intet
lands ungdom förlamas, i hvad kamp som helst, om den vet att
qvinnorna sitta hemma och dela dess intressen, med bifall helsa
dess segrar, med full uppfattning begripa dess mödor. När våra
fader i deras vackra, poetiska beskrifning gåfvo Freja falkhamn,
sade de dermed att ingen kan nå så långt som kärleken, intet
fjäl! är sä högt, intet haf så djupt, att det stänger dess väg.
Ingen färdas så vida omkring att ej kärlekens minne är med
på vägen; alla verklighetens liksom alla andens djup och klyftor
springer kärleken öfver; antingen den är kärlek till vänner eller
hem eller fosterland, så förmår ingen bölja släcka, ingen storm
dämpa den; och af stormens motstånd flammar den blott upp i
dess klarare lågor. Fäderna visste ock, att liksom man med
falkhamnen når öfverallt, så stiger heller ingen fogel högre än
falken, och hvilken makt, om ej kärleken, klyfver skyarne och
stiger in i Gimle, ljusets hem?
Ingen är heller så klarseende, som falken och kärleken.
Den ser bristerna bättre än någon, men den öfverskyler dem.
Se vi icke huru mödrar ofta älska de vanlottade eller ömhet
ovärdiga barnen mest, ej emedan de äro blinda for deras olyckor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
