Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
och fel, utan emedan de känna att just dessa behöfva kärleken
allra bäst, så kunna de se allt, och dock försvara allt. De tvenne
ordspråken att "kärleken är skarpsynt" och "kärleken är blind"
ega båda sin sanning, ty kärleken gör sig sjelf blind. Skulle någon
finna att den felar härutinnan, så ligger snart till hands att Guds
kärlek gör på alldeles enahanda sätt; och Gud har sjelf ej funnit
bättre bild på sitt hjertelag än en moders, sådant det kan lefva
äfven i den uslaste stuga — ty det älskas i stugorna också,
Gud ske lof!
En annan egenskap, som kärleken har med falken gemensam,
är att den ständigt går på jagt och äfven får mera byte än någon
annan, söker och finner allt det bästa i folkets lif. Ingen bevisar
detta bättre än Björnsson, som är vår kärleksfullaste skald. Han
har lemnat åt andra att uppleta de skuggor, som ju ock kunna
påträffas, och sjelf söker han oaflåtligt efter det ljusa och goda
hos folket, och han har derföre funnit mera deraf än någon annan,
har funnit de gömda foglarne och de dolda sångtonerna som bo
i folkets lif. — Och hvilken gerning man än öfvar, så är kärleken
den enda egenskap med hvilken man kan träffa på det godas
gömslen; utan den kunna vi med all vår klokhet intet uträtta,
den förutan måste vi med allt vårt nit dock upphöra att vara
missionärer på hvad område, som helst.
Det kan ej vara ur vägen, att också framhålla huru Freja
betedde sig då hon en gång fick ett giftermålsanbud; ty sådant
hör ju äfven med till lifvets allvar, och det är mödan värdt att
se hvilket föredöme våra fäder målade för sina qvinnor under
Frejas drag, hvad de liksom af dessa väntade ifall de ställdes på
liknande prof. — Vi veta att Tor en gång förlorade sin hammar,
som råkat i jätten Tryms våld, och att denne, som vilkor för att
gudarne skulle återfå det vapen de skattade högst, framställde
en begäran att erhålla Freja till brud. Då denna fordran
meddelades Freja af Loke, blef hon vred och fnyste så att salen skalf
och smycket på hennes bröst sprang sönder. Om pligten frestat
henne var det endast för ett ögonblick. Snart hade hon svaret
färdigt och detta så fullgodt och starkt, så gammaldags sköut att
vi helt ut igenkänna forntidens stolta qvinnor i det samma, liksom
dessa för visso mången gång styrkt sitt beslut med minnet af
Frejas stolta ord: "Mig måtte du hålla mycket giftasgalen, tror
du jag vill åka med dig till Jättenhem."
Vi behöfva väl påminnas oin detta svar vi ock, ty ännu i
våra dagar händer ju ofta att föräldrarne bortgifta son och dotter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
