Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(100
eller med figurliga scener, som t. ex. framställde jagter eller
eljest hade afseeude på bordets nöjen. K uddarne på dessa
bäddar voro mjukt stoppade, och öfver dem lågo präktiga
purpurtäcken eller brokiga tygstycken från österlandet, från Babylon
eller Egypten, hvarjemte man till stöd för armen hade små runda
dynor, som voro prydligt broderade med guldtråd. Lägga vi nu
äfven härtill, att blommor voro strödda öfver rummet, äfvensom
fina spån af saffran och cinnober och deremellan gnistrande stoft
af marienglas, så kunna vi väl föreställa oss att det icke
saknades prakt och konst i de gamles matsalar, åtminstone ej i de
rikes hus och vid festliga tillfallen.
En sådan konstnärligt smyckad bädd utgjorde jemväl i andra
rum deu vigtigaste delen af bohaget, så t. ex. i mannens arbetsrum,
ty när romaren eller greken var i sitt hem och arbetade, läste,
forskade eller tänkte, ja till och med skref, så gjorde han det i
liggande ställning. Han hade då väl endast ett litet bord med
skrif-don stående bredvid sig. Äfven i sängkammaren, som oftast var
genom förhängen delad i tre afdelningar, så att den första var
afsedd för tjenaren som skulle passa upp, den andra var
påkläd-ningsrum och den tredje sofrum, utgjorde sängen, om icke det enda,
dock nästan det enda bohaget. Sä mycket praktfullare var den
också utsmyckad, liksom bädden i matsalen hade den en rikt
arbetad ställning, på hvilken lågo dyrbara österländska täcken,
öfver hvilkas egande man var mycket stolt. Martialis berättar
om en man, som ställde sig sjuk och lade sig till sängs, för att
få tillfälle att visa en vän, som kom till honom på besök, det
utmärkt vackra täcke, han nyss hade fått från Alexandria.
I de öfriga rummen, der fruntimren hade något att göra,
såsom i sällskapsrummen, der de togo emot besök, voro stolar
mera vanliga än bäddar, utom i boudoiren, der den romerska
damen icke kunde undvara en rikt utsirad hvilobädd. Bänkar
brukades mera på offentliga ställen och i tarfligare bostäder, men
för öfrigt endast i förstugor samt alltid i atrium, der de voro
väggfasta. I exedran, det så praktfullt som möjligt prydda
mottagningsrummet, hvilket väl närmast motsvarar våra dagars förmak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
