Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(109
hvarje middag kommer han med en tallrik frukter och dylikt;
äfven har jag fått tillåtelse att begagna baden ombord. Den 25:te
passerade vi linien, och försiggick då den sedvanliga "hönsningen",
som vi så ofta hört Walter beskrifva.
Farväl för denna gång, min älskling.
Campina» 11—28 Juli 1869.
Ömt och innerligt älskade vän!
Som jag är öfvertygad att du oroligt längtar att höra
huruvida jag lyckligen anländt till min bestämmelseort, skrifver jag
genast efter ankomsten hit dessa rader och lägger sedan till hvad
jag hinner innan brefvet afgår. Men ack!" om jag nu hade dig här,
i stället för att sitta och prenta på papperet! Huru torrt blir
det ej, och hur mycket blir ej glömdt som man ville säga. Ja,
kunde jag nu omtala allt hvad du helst ville veta, min rara vän!
O, att I alla måtten vara vid god helsa då detta bref kommer
fram. Går det lyckligt, så bör det vara framme till
Augustadagen, och i sådant fall kan du tänka dig tusentals
lyckönskningar till dig och Hilma inneslutna i detta bref. Om jag kunde,
skulle jag den dagen dricka dubbelt’ så mycket kaffe som vanligt,
eder till ära, men jag fruktar, att jag redan dricker för mycket.
Men jag skall nu ej uppehålla mig vid bagateller, utan
fortsätta beskrifningen på min resa.
Som jag afsände mitt bref vid ankomsten till Lissabon kunde
jag ingenting säga om den staden, som i mitt tycke var
förtjusande vacker genom sitt läge alldeles invid Tajofloden. Husen
voro utvändigt af porcelaine i alla möjliga färger, och hvarje hus
hade sin balcon, men gatorna voro osnygga och uppfylda af
tiggare. Vi uppehöllo oss der så kort, att vi ej hunno bese några
märkvärdigheter; jag nödgades i stället, för erhållande af pass,
uppsöka konsuln, som heter Kantzow, hvilken vi till en början ej
träffade hemma utan endast hans fru, den mest förtjusande varelse
man kan få se. Jag satt länge och språkade med henne och
måste lofva att återkomma för att träffa hennes man, hvilket jag
äfven gjorde, sedan vi på ett franskt hotell försett oss med en
god middag, der vi fingo äkta spanskt vin. När jag kom till
vår gode konsul kunde han ingenting göra för mig, emedan det
var söndag, och han till följd deraf ej kunde träffa brasilianska
konsuln. Jag måste således lemna Lissabon utan pass, med
förhoppning att få ett sådant i S:t Vincent.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
