Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(114
Santos var en mycket otreflig stad, och glada voro vi att
efter ett par timmar få lemna den. Jernvägen förde oss un genom
urskogar, uppför höga berg till ett ställe som hette Jundiahy, der
vi togo in på ett s. k. fransyskt hotell, hvarifrån vi på morgonen
med diligence, d. v. s. en präktig kalesch förspänd med 5
mulåsnor, färdades till Campinos. Försynens beskydd äfvensom en
säker körsven, en neger, hindrade oss att komma lemlästade fram.
Att våra stackars kroppar kändes sönderbråkade efter 8 timmars
färd faller af sig sjelft.
Här i Campinos vistas jag hos fru R. på den af henne
bebodda plantagen, hvilket anses för den ståtligaste i hela trakten,
men i mitt tycke är den ungefär som en bättre bondgård i Sverige.
Huset är visserligen ganska stort, men rummen äro nästan tomma
på möbler, och osuyggt är det öfverallt. Här finnes en liten nätt
trädgård, som håller på att anordnas af en svensk
trädgårdsmästare. Frun i huset, Donna Petronella, ser ut att vara
ingenting mindre än egarinna af millioner. Hennes utseende är godt
och vänligt, men tjenarinnorna i våra svenska hem tillåtas ej att
gå så oordentligt klädda som hon visar sig, dock får man taga
i betraktande att hon ständigt är krasslig; hon har vid sina 35 år
haft 15 eller 17 barn. Klimatet här är herrligt, och för mig var
det lyckligt att komma nu, medan vi hafva vinter och man
således ej är besvärad af värmen. En afton gingo vi ned till
slaf-varnes bostäder, der de roade sig på bästa sätt, under dans och
sång; besynnerligt att dessa beklagansvärda menniskor kunde vara
så glada, men man får ihågkomma att de ej fått smaka någonting
bättre. Deras håla — så kan jag gerna benämna boningen — var
upplyst af några torrvedsstickor, som lågo brinnande på golfvet,
eller, rättare sagdt, på marken. En neger slog enformigt på
trumma, och de öfriga brukade sina lungor och skreko med full
hals — allt var afrikanskt, såväl sång som dans. I början tyckte
jag det var hemskt att se alla dessa svartingar, men sedan roade
det mig ganska mycket. Jag tror att de här behandlas mycket
menskligt, hvilket naturligtvis är egarens eget intresse, ty de lefva
desto längre. Roligt var äfven att se huru de skördade kaffet,
och till bevis att moccakaffet äfven kommer från Brasilien, sänder
jag dig en böna. Jag har mycket svårt att vänja mig vid det
starka kaffe som här brukas, ehuru det är godt i smaken.
I morgon kommer min principal och hemtar mig; det blir ej
roligt att skiljas från sina vänner. Här i Brasilien är det sä
noga, att man ej vågar omtala att kamraterna och jag hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
