Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(120
är ej också menniskolifvet det obrytbaraste af allt, och sora trots
de många stormar hvilka skaka detsamma dock aldrig kullkastas,
utan förblifver oförstörbart, odödligt?
De sade vidare att trädet egde trenne rötter och en af dem
gick till brunnen Hvergelmer i Niflhem, der draken Nidhögg låg
och gnagde på roten och härvid, otn någonsin, diktade fäderna
slående sannt ur deras egen sunda erfarenhet. Dessa kraftiga män
och qvinno? insågo fullväl att kärlekens raka motsats, afunden,
är värst af allt det som undergräfver samfundet och
menniskolifvet, och vi måste ge dem rätt; om vi gå ända till det första
fallet finna vi att missunnandet af Guds makt åstadkom detsamma
och ännu i dag ligger afunden på botten af all oenighet, från
skolgossarnes gräl till kommunisternas läror (trots deras tal om
ädla bevekelsegrunder) och krigen, som uppkomma ur den ene
grannens afund öfver den andres makt; missunnandet ligger på
botten af allt ondt, och våra fäder uttalade sin aning om den
skada detta gör menniskolifvet, då de sade att trädet, på den
sidan som stod närmast vid Hvergelmer, var ruttet och murket
och de uttryckte, hedningar som de voro, dervid en sanning som
gäller oss kristna ännu i dag; nu som då är det, som tär på
lifsträdet, som gör lifvets flesta olyckor och misshälligheter, intet
annat än missunnsamhetens Nidhögg.
Men lika sant och oändeligen skönt diktade de om trädets
andra rot; ja, deras dikt är här så djup att kristendomen till
denna deras tanke ej behöfde lägga något egentligt, endast gifva
deu ett nytt namn. Denna andra rot, trodde fäderna, gick till
den eviga sanningens lifébrunn. Trots Balders fall, menade de, var
menskligheten ej helt och hållet lösryckt från det gudomliga,
icke alla band som knöto jordens lif till evighetens voro brustna,
och kunna vi neka dem rätt i denna deras tro på fortfarande
samband med det ljusa, gudomliga lifvet, trots det att synden
var kommen i verlden? Visserligen icke; ty hade det gudomliga
ej egt någon rot i menniskoanden, så kunde kristendomen ej hafva
bragt lif till densamma; hade ingen sanning funnits, skulle han,
som sade: "Jag är sanningen och hvar och en som är af
sanningen hör min röst", icke funnit någon lyssnare; om icke något i
verlden funnits som varit Guds, hade Gud der intet haft att frälsa.
Kristendomen kom ej med en helt och hållet ny åskådning, ty
den gamla var ej i allo villfarande utau i mycket sund och riktig;
men den gaf en ny lifskälla. Det som en gång är sannt förblir det
ock i alla tider; derföre kom kristendomen ej med ny upplysning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
