Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(121
utan med ny kraft, eu evig lifskraft för att nå det gudomliga lif,
som redan hedendomen anade och efterlängtade.
Denna andra brunn kallades, som vi veta, Urdarbrunnen,
och de trenne nornor, som ösa af dess hvita heliga vatten för
att dermed begjuta trädets rot och sålunda hålla lifvet vid makt,
de benämdes ej Odens mör, utan Allfaders, denne så dunkelt
anade store Gudens, hvars namn blott trenne gånger nämnes i
hela gudaläran, men om hvars tillvaro i ett aflägset fjerran de
dock voro förvissade, liksom att han var den ende, sanne och
slutligen tillkommande guden. De kände att dessa andra gudar ej
hade evig lifskraft; de voro, äfven de, timliga, med deras ålders
mått utstakadt och deras makt öfvergående; fäderna kände dem
som sjelfgjorda gudar, idealer utsprungna ur deras eget inre,
lefvande spegelbilder af folknaturen, dess geografi så att säga liksom
dess historia; do målade i dem omedvetet sina egna drifter och
förhoppningar, sitt lifs mål och sin längtan, sina begrepp om
sanning och andrikhet, om kärlek och oskuld, och färgerna härtill
togos ur deras eget hjertelag, deras egendomliga tänkesätt och
andliga begåfning.
Ingen vet rätt hvad nornornas namn betyda; Grundtvig
gissar att Urd var den som angaf planen i verldsloppet; Verdandi
den som knöt händelsernas trådar och Skuld den som löste
förvecklingarnas knutar. Hvilken nu emellertid deras betydelse må
hafva varit, så hade gudarne midt emot den brunn, der de dvaldes,
förlagt sin råds- och domsal Gladhem, dermed ställande sitt straff
och sina domar i samband med den makt, som närde lifvet och
dess krafter, och dermed ådagalägges att fädernas uppfattning
också i detta fall var sann, ty de funno i gudarnas straffdomar
ett godt, som bör aktas, i stället för ett ondt, som bör undflys.
Trädets sista rot gick genom rimtussarnes verld till Mimers
brunn, ur hvilket ondt som godt kunde komma, och derföre måste
Odén, det är anden, först viga densamma åt det godas sak. I
de båda andra brunnarnes flöden kunna vi tydligt skilja ondt
från godt, och känna de olika krafter och verkningar som
Hver-gelmer och Urdar-brunnen bringa oss, men denna tredje brunn
var full af sådant, s?um kan medföra både det ena och andra,
beroende på den ande som öser derur. — Mimers brunn var
manna-vettets källa, upptäckternas, vishetens, konstfärdighetens;
tull af allt hvad slägt efter slägt sedan tidernas morgon samlat
och ökat genom ständigt nya förvärf af allt hvad till vetande som
konst hör — och alltsammans dptta kan blifva till gagn eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
