Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(123
ständigt drypa af honing, och skalderna voro väl de som samlade
sötman af lifvets träd. Dess löf gnagas af fyra hjortar, och kunna
ej dessa vara de vilda eller olyckliga lidelserna, tillfogande trädet
"större möda än menniskor veta". I toppen sitter en örn,
som oaflåtligen spejar rundt omkring veilden; detta kan betyda
menniskoanden och dess omiittliga vetgirighet, hvilken fäderna
kände sä stark inom sig sjelfva. Mellan örnens ögon satt en
liten hök, hvars flaxande vingar hindrade örnen att se klart och
med denna lilla dikt hafva våra fäder berättat ännu ett drag ur
sin erfarenhet, nämligen att i denna halfhetens verld finna vi ej
den fullkomliga klarheten. Ingen träffar den hela sanningen,
hvarken skalden i sin syn eller vetenskapsmannen i sin forskning;
alla taga miste i något, och det skulle vara mindre split och
kamp i lifvet, 0111 vi alla fullt insåge detta och erkände oss
oförmögne att fatta den eviga sanningen. Vi behöfde ej derföre blifva
ljumma för hvad vi anse vara sanning, men vi skulle göra färre
trosartiklar och mindre förkättra andra, sotn ej dela dem vi redan
ega hvar i sin stad.
Vidare bodde i Yggdrasil en liten ekorre, Ratatask, som
oupphörligen sprang från toppen till roten och uppväckte oenighet; ban
sqvallrade nog för draken om örnens gagnlösa drömmar, medan
ban berömde draken, som så arbetsamt låg och gnagde på roten,
sålunda görande verklig nytta, medan den andre satt i djupsinnig
sysslolöshet. Sedan sprang ban till örnen och förtalade drakens
åtgöranden, medan han lofprisade örnens höga, vidt sväfvande
tankar. Ar ej denne Ratatosk sqvallrets bild här i verlden, på
samma gång som den sladdrande inställsamhetens, hvilken önskar
stå väl hos alla och aldrig fattar beslut för vare sig godt eller
ondt? Många menniskor kunna, liksom Ratatask, anses för lifvets
hofnarrar, utan andel i något lifvets allvar.
Slutligen, sade fäderna, kom der en dag bud till gudarne att
en qvinna fallit ned från lifvets träd och låg som död vid dess
fot. Heimdal och Brage med Loke (som sedan Balders död alltid
var med på hvarje gudarnes färd) begåfvo sig dit, och Heimdal
sökte väcka lif i den sköna qvinnan genom att tala vishetens ord
i hennes öra, men förgäfves, ty ingen menniskas, minst qvinnans,
ande väckes, så vida man ej först rört hennes hjerta. Och Heimdal
gick dà all möda var förspilld, Loke följde honom — men Brage,
skalden, som trodde mer än han såg, blef qvar, satte sig stilla
ned vid Yduns sida och sjöng henne till lif med sina skönaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
