Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ogagn, beroende på den sinnesstämning med hvilken vi ösa ur
Mimers-brunneu. Historiens kunskap kan blifva ett medel att
upplysa nutid om forntid och visa Guds ledande hand genom
tidernas vexlingar, kan inskärpa känslan af vårt ansvar för det
arf vi af fäderna mottagit, men den kan ock tjena små, laga mål
och ensidiga fördelar. Skalden kan med sin sång gifva ett helt
folk stora tankar och känslor, kan i klaraste ljus framhålla lifvets
och tingens innehåll, men också bringa förderf in i tusendes hjertan.
Vetenskapsmannen kan visa oss Gud i naturlagarna eller nr dessa
bevisa Hans ic&e-tillvaro — men skola vi derföre att det
missbrukas förbjuda historiens, skaldekonstens, naturens studium?
Nej, svara vi med våra fäder, men vi skola blott se till att de
invigas af Odin. Icke ens Odin drack ur visdomsbrunnen för
intet; han miste sitt ena öga och fa äro de som genom
kunskapernas mångfald kunna bevara barnatrons stora, tillitsfulla, blåa
ögon. Det lilla barnet tror i början alla så väl, men märker
snart att far och mor ej alltid tala sanning, och blir småningom
allt klokare på lifvets lögn, men mister mera, ack! oändligt mycket
mera än det eua ögat. Skolgossen kommer utan att tvifla på Gud
till läraren, och denne bevisar Guds tillvaro så att lärjungen nu
som först börjar draga denna tillvaro i betänkande; han letar fram
intyg för en sak, som gossen aldrig trodde behöfde intygas. Ju
flera stöd som dogmatiken sålunda ger Gud, dess sämre står Han,
och ynglingen blir under detta allt klokare och allt vantrognare.
Blott en har vandrat här på jorden, som visste allt och dock
behöll sina båda ögons barnablick; vi andra dricka ofta på det
sätt ur Mimers brunn att begge vår tros ögon slockna, och ingen
finnes, som ej förlorat åtminstone sitt ena tillitsfulla barnaöga vid
vishetsbrunnens rand, en betalning, dyr nog i sanning för oss, .«om
för Odin.
Men fäderna lärde vidare, att då Ragnarök var förbi och den
nya tiden kommen, då skulle Odin få sitt öga åter, då skulle
den fullkomliga visheten ej utestänga den fullkomliga, barnsliga
tron, utan denna i all sin skönhet återställas — och häri se vi
ännu en af dessa hedendomens djupa tankar, som till innehållet
äro så helt genoiuandade af kristendomen.
Det blef aldrig slut på våra fäders diktande om lifsträdet
och dess källor, ty det man mest tänker på talar man helst om.
och vi kunna vara vissa att fäderna täpkte på detta träd, drömde
om detsamma, tröstade sig med påminnelsen derom, och sålunda
ständigt lade nya drag till detsamma. Så sades dess grenar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
