Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(126
Kongl. Ilofkonsistorium har deremot enhälligt afstyrkt
kyrkomötets förslag och dervid yttrat:
»Då någon anmärkuing från församlingen mot nuvarande
inledningen till vigselakten icke veterligen blifvit gjord, anser
Eders Kongl.’ Maj:ts hofkonsistorium förändringen obehöflig.
Dessutom kan väl anmärkas, att den djupa Paulinska
framställningen af Kristus och hans kärleksförening med församlingen,
der ömsesidig sjelfuppoffring i gemensamt lidande utgör den
bakgrund, på hvilken kristendomens innersta lifsmening
hemlighetsfullt framskymtar, att denna framställning såsom den idealiska
bilden för äkta makars kärleksförening för sin användning
förutsätter en kyrklig tukt, och skulle i våra dagar, då så många
vigslar mellan frånskilda makar förekomma, och då vigseln af
så många betraktas såsom endast en port for inträdet i
åtskilliga borgerliga rättigheter, medföra att den höga bilden
missbrukades genom ett ofta olämpligt framhållande. Och äfven det
kan sägas, att i utbytet af »tillgifvenhet» mot »undergifvenhet»,
om det också kan bibliskt försvaras, lätteligen kan i våra dagar
inläggas en större betydelse, än som dermed förmodligen afsågs,
och detta utbyte kan af illviljan anses såsom en stridshandske,
utkastad mot vår tids sträfvanden för qvinnans likstäldliet med
mannen, sträfvanden om hvilka kyrkan visst icke dermed vill
uttala sitt omdöme och detta så mycket mindre som det är
just hon, som till mannens sida upplyft qvinnan ur hennes
hedniska förnedring. Klokheten bjuder att icke nu göra en
förändring, som under andra förhållanden utan svårighet kunnat
ske, men som nu icke kan undgå att framkalla en storm at
ovilja. Den är ju också oväsentlig och föranledes icke af något
sanningens tvingande kraf."
Uti förra häftet intogo vi så många konsistoriiutlåtanden
öfver kyrkomötets förslag, som inkommit till kungl,
ecklesiastikdepartementet. De 3:ne här anförda göra nu samlingen
fullständig. Vi hafva haft nöjet att af samma insändare, som i
sista häftet förra årgången gjorde sina betraktelser öfver frågan,
ånyo emottaga en liten artikel. Här har han fästat sin blick på
konsistorierna lika skarpt, som förra gången på sjelfva
kyrkomötet, och äfven nu uttalar han ganska oförbehållsamt sina
iakttagelser. I detta sitt senaste meddelande yttrar han:
"Det är visst och sannt hvad tidskriften i sitt förra häfte
yttrade, att konsistoriernas utlåtanden öfver kyrkomötets sorg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
