Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(131
kände henne förstod att hon var mäktigt gripen af sin uppgift.
Ett djupt andetag, en halft forskande blick ur de mörka ögonen,
ocfi stämman ljöd med en egendomlig, dämpad klang genom
salen — ett slags hviskande musik, ifall du förstår hvad jag
menar med det uttrycket.
För mig var hvarje ord tydligt, och äfven om så icke varit
tror jag att jag förstått den talande stämman; men du vet att
det af gammalt, ännu långt innan vi personligen sammanträffat,
gått en tråd af hemligt forstånd mellan mig och Magdalene
Thoresen, och mitt omdöme bör således, i fråga orh lättheten
att förstå henne, ej tagas med i räkningen. Jag tror dock att
alla, som någon gång hört danska talas, genast både hörde och
förstodo henne. För den åter som vant sig vid den réna norskan
var måhända den danska brytningen i förstone litet
främmande. Denna lilla svårighet var dock öfvervunnen på mindre
tid än tio minuter, och då föreläserskan efter en inledande
beskrifning på den allmänna karaktären af Norges vestkust började
i målande drag skildra en lifsbild från hafvet, var det få om
ens någon, som ej fullkomligt förstod henne, och det spännande
i sjelfva berättelsen, den mästerliga framställningen, jemte fruktan
att förlora ett enda ord, höll åhörarne likasom bundna i andlös
tystnad. Man följde "Björn" i båtèn, trots den hotande varseln,
man lyssnade till "den Fremsyntes" klagande varning, man anade
den stundande faran, man hörde stormen växa och sjön vräka,
man var med när båten kantrade och Björn kastade sig upp på
kölen, dragande upp sina ledsagare med egen lifsfara, för att
åter se dem spolas bort af vågorna och slutligen sjelf, sedan
han skurit sitt’ namn i kölen, följa med i det skummande djupet.
Framställningen var, som du häraf förstår, fullkomligt
dramatisk, och jag tror att få föreläsare ega makt att så förflytta
åhöraren midt in i den berättade handlingen som Fru Thoresen, detta
hufvudsakligen genom stämmans och minspelets rikedom på
vexlande uttryck. Åtbörderna voro få och vid det första föredraget
måhända något för energiska för vår ärfda föreställning om det
qvinligt sköna. Föredraget slöt med några ytterligare
beskrifningar på kustlifvets egendomligheter, men det hela fick sitt
intryck af Fortellingen, och detta intryck var gripande och
storartadt.
De, som genom läsningen af Magdalene Thoresens skrifter
redan voro förtroliga med den egendomliga arten af hennes
framställningssätt och derför utan ansträngning kunde öfverlemna sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
