Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(132
åt dess fängslande och gripande makt voro förtjusta, men publiken
i dess helhet tillerkände henne måhända denna första gången ej
mer än hvad fransmannen kallar en "succés d’estime’\ Detta,
jemte Aftonbladets vackra skildring af det intryck förelraget
gjort, var dock nog att till nästa föreläsning i det närmaste fylla
salongen.
Glanspunkten var nu liksom första gången beråttel&n, —
de bilder af folk och naturlif, som med sagan till bakgrund
framtrollades för åhörarne, med ett lif och en åskådlighet, hvarom
du knappast kan göra dig en föreställning. Var det sjelfva
stoffet, gripet ur folklifvets innersta, eller berättarens ypperliga
sätt att smälta och omgjuta det i diktens form, som så näktigt
anslog åhöraren? — eller var det det mästerliga återgiftaudet,
som flyttade oss midt in i det storartade fjellsceneriet, lät oss
blicka ned i det hemlighetsfulla djup der den otämjda naturanden
ännu lockar, dårar och binder folkanden, samt gjorde oss till
vittnen i den förtviflade kamp då fången vill bryta sin bija och
våga språnget öfver det lurande djupet till andra sidan, der den
sanna, den uppåt dragande kärleken ångestfullt väntar hoaom —
man visste det icke. Man visste blott att man var fängslad,
hänförd, med eller mot sin vilja. Någon enda torde väi änuu,
af ovana vid språket, haft svårt att följa med de fina
skiftningarne i stämman; en dame hörde jag säga att sagan var "nätt
nog" (en egenskap som den fullkomligt saknade), och en gammal
antiskandinavisk skribent, lomhörd ej blott i vanlig mening utan
särskildt för sådana djupt folkliga röster, som ofta ljudit hit öfver
från brödraländerna, förklarade att han föga hört och ingenting
begripit. Dessa voro de enda undantag jag förnummit från den
stämning af belåtenhet och klarnande sympati, hos mången
stegrad till hänförelse, som gjorde sig gällande bland åhörarne.
Man hade nu fått en föreställning om lifvet på fjordarne
och bland fjellen, der kulturen ännu ej hunnit stämpla den vilda
naturen hvarken inom eller utom menniskan med sin prägel.
Vid den sista föreläsningen fulländades dessa bilder med
skildringen af en täflingsstrid mellan tvenne klockare, hvilken, börjad
vid psalmsången i kyrkan, slöt med en formlig tvekamp på
klipp-afsatsen derutanför, hvarifrån de båda kämparne under stridens
hetta störtade ned i fjellklyftan och krossades i fallet. Derpå
öfvergick föreläserskan till en ljusare sida af kustlifvet, i det hon
berättade den lilla historien från Levangerstranden, som vi
meddelat i förra årgången. Detta var ett alldeles nytt område, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
