- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Sextonde årgången. 1874 /
164

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

(164

under riddareromantikens derpå följande tidehvarf. Den
"behornade", såsom det heter i Beowulfsvisan, d. v. s. den med horn
prydda dryckessalen hos angelsachserne, användes icke till några
andra samqväm än männens gillen och fester.

Det sätt, hvarpå denna förbindelse byggnaderna emellan
åstadkoms, var af två olika slag. Antingen flyttades de mindre
byggnadenia intill salens väggar, så att qvinnornas rum alltid
låg på ena sidan och på den andra antingen köket eller
ladugården, då maten ännu oftast tillagades på härden i salen, och ett
särskildt kök således endast ansågs behöfligt i mycket förnäma
hus. Qvinnornas rum hade dörr- och fönsteröppning in åt sälen,
så att frun visste allt och kunde taga del i allt, som tilldrog sig
der. När nu dessa tre eller fyra olika rum förenades under ett
och samma tak, hvilket dock icke från början var nödvändigt,
så var huset dermed i arkitektoniskt hänseende färdigt. Eller
ock — och det är det andra sättet — lades frustugan ofvanpå salen,
och dermed var ett vigtigt steg taget till att uppföra hus af flere
våningars höjd. Till en början egde förbindelsen med salen endast
rum utvändigt medelst en utmed väggen gående trappa, men snart
medelst en inre trappa, som i de följande krigiska tiderna
vau-ligtvis leddes genom de tjocka murarne.

Den vidare utvecklingen, kanske till och med uppkomsten
af detta senare slags byggnader, försiggick hufvudsakligen under
inflytande af norrmanderne, som ju för öfrigt från konsthistorien
äro kände såsom djerfve och framåtgående byggmästare.
Hvarthän de vände sina plundringståg och infall eller hvarest de slogo
sig ner som eröfrare, blefvo befästningar nödvändiga, dels för
dem sjelfva mot de undeikufvade, dels för dem, som angrepper
gällde. De stora feodalherrarnes hus och gårdar blefvo nu
fästningar, som under oroliga tider tjenade till uppehållsort åt
länsherrens hela följe, till hvilket deras försvar var anförtrodt
Det var dervid, som sagdt, det andra slaget af byggnader, son:
låg till grund, emedan utrymmet som skulle försvaras då ble:
så litet som möjligt. Utaf salen och det deröfver liggande bonings’
rummet blef ett väldigt torn, som kallades "donjon", med mycke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:21:05 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1874/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free