Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(166
hållningarna gått upp uti detsamma, förlorade salen såväl sin
arkitektoniska som politiska och sociala betydelse.
I Tyskland gick utvecklingen väsentligen till på samma
sätt, endast i sjelfva byggnadsplanen visa sig olikheter. Jemväl
här var salen stället der länsherrarne utöfvade sin makt och der
det ridderliga sällskapslifvet egde rum, och beherskade den alla
de öfriga delarne af byggnadsplanen, men ju förnämare borgen
var, desto mer bredde sig allt ut bredvid hvartannat, om också till
någon del under ett och samma tak. Endast det knappa
utrymmet på enstaka liggande klippor eller riddarens fattigdom kunde
leda till tornartade borgar, hvilka dock aldrig kunde täfla i storlek
med de franska och engelska, och jemväl i allmänhet först
tillhöra en senare tid. Hvad som framkallade dem var mer bristen
och behofvet än en arkitektonisk princip; inredningen och
beqväm-ligheten voro derför också af den sorgligaste beskaffenhet. Ett
enda stort rum, som låg öfver stallet och förrådsrummen, var på
en gång sal och boningsrum för hela familjen, som der skulle
laga mat, äta och sofva, och understundom måste det äfven tjena
att tillfredsställa gästfrihetens kraf. Annorlunda var det på den
furstliga borgen, på hvilken vi hafva ett storartadt och ganska
väl bibehållet exempel från den romanska stilens tid, således från
riddareväsendets mest lysande tidehvarf, i "die Wartburg", de
thuringske landtgrefvarnes residens. Hufvudbyggnaden, som trädde
fram ur hela den öfriga anläggningen, innehöll framförallt en
storartad sal, som antingen låg i första våningen eller vanligen,
åtminstone i senare tider, på nedra bottnen, eller än senare — såsom
sagorna ofta förtälja — så högt öfver marken att en stor öppen
trappa ledde dit, på hvilken värden mottog förnämare gäster.
Öfver salen eller också bredvid densamma lågo bonings- och
gästrummen, de senare väl äfven ibland i de kringspridda byggnader,
som i och för ett eller annat af det krigiska eller fredliga lifvets behof
inneslötos inom ringmuren. Under tolfte och trettonde
århundradena, på de tider då sångartäflingarna, de stora tornerspelen och
de af skaldekonsten förherrligade festerna blomstrade, till hvilka
ej endast riddare och damer, utan äfven sångare, skalder och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
