Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(170
under riddarväsendets hela blomstringstid och intill den nyare
tiden, endast mycket sällan. Visserligen fanns i allmänhet glas i
fönstren i de större kyrkorna och till och med i de rikare klostren,
men deremot icke på slotten och i bostäderna, ehuru det kan
synas underligt. Till och med skalderne, som några gånger
utmåla kungliga prinsessors rum med glasfönster, omtala detsamma
såsom något utomordentligt. Ofta hade man endast träluckor för
fönsteröppningarna, hvilka, när de voro tillslutna, på en gång
utestängde ljus och luft. I alla bättre bostäder voro träluckorna
dock enligt regeln satta i förbindelse med något annat ämne, som
åtminstone icke helt och hållet afstängde dagsljuset, antingen på
det sätt att en del-af fönstret tillslöts med detsamma och den
andra delen med träluckor, eller ock att detta ämne utgjorde ett
inre och träluckorna ett yttre skydd. Detta äiune bestod i de
flesta fall af tunnt lärft, öfverdraget med vax eller oljadt papper,
eller också af raspade hornskifvor, så som väl ännu i dag brukas
i stallyktor, men endast i ytterst sällsynta fall af genomskinligt
marienglas, hvilket då liksom hornet bildade en af små bitar hopsatt
skifva. Ett dylikt sätt att täcka fönsteröppningen var ännu under
fjortonde århundradet det vauligaste, till och med i rikare tyska
städer, som i afseende å beqvämlighet stodo framom borgarne.
Först under femtonde århundradet blef det åtminstone i Tyskland
så allmänt att hafva glas i fönstren att t. ex. i Nürnberg
omkring år 1470 stadens embets- och tjenstemäns bostäder voro
fullständigt försedda dermed, under det att glas ännu fattades i
många rum på den kejserliga borgen, hvilken visserligen var
obebodd och derför äfven vanvårdad. Vi måste dock antaga, att
vid denna tid, vid medeltidens slut, alla de bättre och mera
välmående klassernas hus, med undantag för några länder, hade
glasfönster, liksom äfven borgarne, om ej deras egare, såsom väl ofta
var händelsen, råkat på förfall och blifvit bönder. Dervid var
glaset visserligen ej sällan brokigt och prydt med målningar, men
oftare bestod det dock väl ännu af de små runda, i bly infattade,
klumpiga, gröna rutorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
