Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(172
tidens stil och i harmoni med arkitekturen. Såsom allmänt
omdöme om medeltidens utbildade konst måste man medgifva, att
den i sin användning på bostadens utsmyckning i det hela taget
följde rigtiga, i sjelfva saken liggande grundsatser och att det
var först under gotikens senare tid soin den urartade till
öfver-drifter och fantastiska sirater.
Denna tillämpning af rigtiga grundsatser gäller äfven och
isynnerhet 0111 väggmålningarna, som visserligen företrädesvis
förekommo i kyrkor och offentliga byggnader, der deras verkan
förhöjdes af lysande, brokiga glasmålningar i fönstren, men ej heller
saknades som prydnader i slottssalarne eller i enskildes boningar.
Visserligen uppnådde måleriet under medeltiden på långt när ej
samma höjd och fullkomlighet som under följande konstperioder,
det stod långt efter i att teckna de menskliga gestalterna, i att
modellera formerna, i att använda skuggor och dagrar, i att klart
framställa uttryck, stämning och karakter, ja man kan säga att
det i nästan alla dessa afseenden blef stående på en mycket låg
ståndpunkt ända till början af femtonde århundradet. Men för
väggdekorationer behöfdes icke heller en sådan konstnärlig
fulländning; det erfordrades icke någre store konstnärer, utan endast
skicklige handtverksmessige målare, som följde en rigtig, ärfd och
af dem sjelfve pröfvad tradition. Allmänheten kom dem till mötes
med ett friskt kraftigt färgsinne, som med förkärlek gaf äfven
plastiska bilder ett brokigt yttre och som under de tidigare
århundradena före och under den romanska stilens tid äfven älskade
att gifva träarbetet på möblerna brokiga färger, till dess denna
slags prydnad under den senare gotiken belt och hållet trängdes
undan af det utomordentligt rika träsnideriarbetet.
Före tolfte århundradet voro gulaktiga och bruna färgtoner
i förening med hvitt och svart rådande såväl i de ornamentala
som i figur-målningarna, så att verkan af det hela var enformig
och dyster. Från den tiden inträdde emellertid ett bestämdt
omslag, framkalladt lika mycket, som det tyckes, genom inflytande
af hvad man hade sett i det färgrika österlandet, som genom
glasmåleriets utveckling; bredvid den praktfulla, strålande verkan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
