Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(173
detta sistnämnda framkallade — hvilket naturligtvis mest märktes
i kyrkorna — kunde en dyster eller endast matt färgton icke ega
bestånd. För att ej stå efter, ej helt och hållet undanträngas,
tog man guld med i dekorationen, hvilket åter föranledde
upptagandet af de lifligaste färger, isynnerhet blått. Få så sätt
åstadkom man de rikaste dekorationer, isynnerhet i taken. Teckningen
följde dervid den romanska stilens stora, svängda, bladlika
arabesker, eller ock efterbildade den väfnadernas mönster, hvilka
tillika med sjelfva väfnaderna till stor del kommit från Orienten,
men i Italien och andra kristna länder undergått hvarjehanda
förändringar, och äfven upptagit symboliska djurfigurer och andra
kristna motiv. De uppfylde emellertid fullkomligt sitt ändamål,
att nemligen betaga väggen den kala tomheten och att, i brist
på annan dekoration, på ett lugnt och behagligt sätt göra den
mera liflig för ögat. Medeltiden har derför också skapat talrika
mönster af detta slag, som för sin skönhet och användbarhet ännu
i dag egna sig för studium och efterbildning.
Mera sällan förekommo figurmålningar i boningsrummen, och
det ej endast på grund af att skicklige konstnärer voro sällsynte
utan äfven emedan de höga sängarne och skåpen samt i en senare
tid träpanelningen lemnade föga lämpligt utrymme öfver. När
sådana målningar likväl förekommo, upptogo de derför i allmänhet
såsom friser den öfre delen af väggen närmast taket, under det
att den nedre delen kläddes med ornamentala målningar,
väfnader eller panelningar. Ofta sutto de dervid i två rader öfver
hvarandra nned smärre figurer och voro medelst en arkitektonisk
infattning i form af bågställning afdelade till sjelfständiga taflor.
Ämnena äro merendels hemtade från sagorna, från riddartiden
episka skaldestycken, så hade t. ex. den rike Nikolaus Vintler
låtit måla scener ur "Tristan och Isoide" på borgen Runkelstein
i Tyrolen. Understundom äro scenerna jemväl af allegorisk art,
hvilket man isynnerhet älskade under fjortonde och femtonde
århundradena, ibland också genreartade, framställande lekar och fester,
hemtade från den förnäma verldens lif. Hvad utförandet angår, så
var teckningen visserligen, i öfverensstämmelse med den ståndpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
