Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(178
Jemväl möblerna måste väfnaderna ofta ej blott pryda utan
äfven göra beqväma, isynnerhet under äldre tider, så länge
möblerna ännu voio af ett enklare och klumpigare arbete. De
möbler som voro afsedda att sitta på kunde ej heller längre fram
undvara dylika, emedan de under medeltiden ännu icke voro
stoppade. De belades derför med mjuka väfnader och till
ytterligare beqvämlighet med lösa kuddar, i hvilka mycken lyx
utvecklades. Isynnerhet plägade man på bänkarnes ryggstöd fästa
särskilda tygstycken, hvilka pryddes med familjens vapen eller
namnchiffer i regelbunden ordning. Vid tronstolar odli hedersplatser
bekläddes hela väggen bakom på detta sätt, och ofvanför fästes en
baldakin af guldstickadt tyg med gyllne fransar. I äldre tider
stäldes helt enkelt en rikt smyckad stol under en dylik baldakin,
som uppbars af stöd eller pelare.
llusgerådet undergick under medeltiden stora förändringar,
hvarvid endast materialet alltid förblef detsamma, nemligen trä.
Stolar och bord af metall förekommo endast under den äldsta
tiden, medan antikens verkningar ännu kunde spåras och
lemningar från densamma förefunnos; marmor var endast södern
förbehållet. De äldre borgarne hade visserligen ännu stenbänkar,
isynnerhet uti fönsternischerna, men de ersattes allt mer och mer
af träbänkar, helst från och med gotikens tid.
Den gamla salen på merovingernes, angelsachsernes och
karo-lingernes tider var endast belt torftigt försedd med möbler; der
funnos ej annat än helt enkla bänkar och bord, hvilka senare om
nätterna togos åtskils och aflägsnades. Det var endast länsherrens
vid salens öfre ända befintliga hedersplats, sotn, om ock groft
tillyxad och klumpigt prydd med lejon- eller hnudhufvuden, likväl
visade ett mera prydligt yttre, helst som den ej sällan var förgyld.
Understundom stod den dessutom på en upphöjd ställning. Bruket
att måla möblerna i olika brokiga färger tilltog under de följande
århundradena och utgjorde under tionde och elfte århundradena
nästan den enda prydnaden, ty träsnideriet var då ännu mycket
obetydligt. Sängarnes, stolarnes och bordens stolpar och ben voro
merendels svarfvade. Snart förekomma äfven någon gång inlagda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
