Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbeten och prydnader af elfenben, dock endast sällan och väl
mera för kyrkliga behof än på borgen och i boningshuset. Ehuru
möblerna af den romanska stilen redan äro mera rikt utbildade
i och alltid inålade eller belagdà med brokiga tygstycken, bibehålla
de dock en tung, massiv och stel karakter, som ej ens helt och
hållet aflades då med gotiken träsnideriet mera trädde i stället
för färgbeläggningen och under femtonde århundradet till och med
öfverhöljde möblerna med en massa af lätta ornament.
Karakteren af tyngd låg i sjelfva konstruktionen, som visserligen
öfverensstämde med träts struktur och egenskaper, men dock mera
såg ut som ett arbete af en timmerman eller byggmästare än af
I en snickare. Förhållandet mellan de bärande och de burna
delarne var nog rigtigt, men dimensionerna voro för klumpiga,
träarbetet för massivt, det hela för stelt. Derigenom > blefvo
möblerna på en gång orörliga och obeqväma. Dertill kom att
bruket af länstolar och andra stolar var mycket sällsynt under
hela medeltiden, ehuru man hade dem i en mängd olika former,
och deribland äfven den lätta fällstolen, som kunde slås
tillsammans. Den oftast förekommande länstolen hade sidostöd och ett
ryggstöd, som sköt fram öfver hufvudet i form af ett
baldakin-artadt tak. Den ansågs uteslutande som hedersplats, och det
fanns derför vanligtvis endast en sådan i hvarje rum. I
allmänhet satt man på en bänk, som antingen var fast vid väggen
eller hade sin gifna plats derstädes. Den var så mycket
orörligare som sitsen alltid användes till förvaringsställe. Det
snid-verk, hvarmed den pryddes på framsidan, gjorde den
visserligen prydligare men icke lättare. Det onda blef än värre, när
rummen under femtonde århundradet började att mera allmänt
få panelade väggar. Dessa träväggar bidrogo visserligen ofantligt
mycket till att göra rummen trefligare, varmare och angenämare,
och det goda namn bostadens inredning under medeltiden fått om
sig beror företrädesvis härpå, men faktiskt utöfvade de ett
inflytande på husgerådet, som ingalunda var nödvändigt. De drogo
nemligen helt och hållet in det uti den arkitektoniska strukturen
och gjorde bänkar, stolar, skåp och till och med sängar till fasta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
